Det finns många olika grader och typer av ätstörningar där ett osunt förhållande till mat yttrar sig på kroppen och går ut över individens hälsa och livskvalité. Så hur upptäcker du ätstörningar? Vad kan dom leda till och framför allt – hur kan vi förebygga och hjälpa den drabbade? Näringsfysiolog Isabelle Christiansson förklarar.
Ätstörningar av olika slag är allvarliga mentalsjukdomar där personer upplever stor oro kring mat, vikt och kroppsform. Anorexia nevrosa och bullimi nevrosa är två vanliga typer av ätstört beteende där individen inte täcker sitt energibehov. Anorexi drabbar främst unga kvinnor och enbart 33% tillfrisknar fullt ut.
”Äsch, det är väl bara att äta! Hur allvarligt kan det vara?” är lätt att tänka som frisk, men ätstörda beteenden är bland de mest dödliga mentalsjukdomarna. Dessutom finns mer dolda riskgrupper, såsom atleter, vilka utifrån sett kan uppfattas som hälsosamma, men viktiga att kunna identifiera och hjälpa.
Upptäck dolda ätstörningar! Vanliga riskmarkörer och framtida konsekvenser
Som du säkert är medveten om har vi över lag stora påtryckningar från omvärlden om hur vi ska se ut. Detta gör att inte bara atleter försöker forma kroppen för att uppfylla olika ideal eller nå bättre träningsresultat via träning. Även gemene man kan uttrycka ett stort eller ovanligt stort träningsintresse där drivkraften är individens kroppsfixering och träningen används som kompensation i det ätstörda beteendet. För atleter som strävar efter låg fettprocent och exempelvis tävlar inom sporter där en lägre vikt och/eller fettprocent kan främja prestationen förekommer ätstörningar frekvent. Detta innebär att både för elittränande kvinnor och för motionärer är problematiken med ätstörningar stor.
Trots att motion och träning bidrar med hälsoeffekter kan en negativ energibalans och näringsbrist ge kort- och långsiktiga konsekvenser som kan framträda först längre fram i livet. Ätstörningen påverkar bland annat kroppens kardiovaskulära hälsa, reproduktiva förmåga, gastrointestinala funktion och skelettets hälsa. Det går vi in djupare på längre ner.
Vanliga ätstörningar
Det finns många typer av ätstörningar och grader av ätstörda beteenden. Man kan vara allvarligt sjuk och behöva hjälp trots att man inte ingår i de kliniska begreppen för exempelvis anorexi och bulimi. I verkligheten är problematiken snarare som en gråskala och en person med problem kan passa in i vissa av diagnosernas kriterier men inte alla. Det betyder inte att man är mindre sjuk eller i mindre behov av hjälp. Alla har rätt till att må bra och hitta ett sunt förhållningssätt till sin kropp, träning och mat.
Anorexi
Anorexi diagnostiseras personer med om de svälter sig, har ett Body mass index (BMI) under 14,5 och för kvinnor försvinner tre eller fler menstruationer, även kallat amenorre. Bulimi är en ätstörning som karakteriseras av överätning som varvas med perioder av kompenserande beteenden. Överätning definieras som ett okontrollerat intag av föda som överskrider 1000-2000 kcal per gång. Kompensationsperioderna kan bland annat utgöras av metoder som exempelvis användning av laxerande och kräkningar. Anorexi yttrar sig främst första gången hos unga tjejer (15-19 år), medan bulimi snarare inträffar några år senare (20-24 år). Bulimiker kan även vara forma anorektiker, där ätstörningen har gått från svält till kompensation beteende och hetsätning på grund av svårigheten att bibehålla ohälsosamt låg fettprocent.
Ortorexi
Ortorexi är då personen får en enorm fixering vid mat och träning. Personen blir besatt av att äta hälsosamt och träna. Även om ortorexi liknar en ätstörning har det ännu inte klassificerats som en formell ätstörningsdiagnos, dock erkänns den allt oftare i vetenskapliga studier. Personer med ortorexi får vanligen enorma skuldkänslor om de blir tvungna att frångå deras tänkta “hälsosamma kost och träning”. Många gånger kan deras träning handla mer om kompensatoriskt beteende än själva intresset för sporten.
Viktklasser
Det finns många sporter som använder sig av viktklasser. Detta bland annat för att jämna ut oddsen mellan deltagarna. Då är atleternas kroppsvikt och fettprocent avgörande vid tävling. Upp till 94% av dessa atleter rapporterar att de använt sig av dieter som går ut på att dra ned på intaget av kalorier men att de också använder sig av olika extrema viktkontrolls åtgärder för att kunna nå målet. Ökar det risken att skapa ett osunt förhållande till mat och träning?
- I estetiska sporter uppskattas 40% av kvinnorna vara drabbade av någon form av ätstörning.
- 30% av kvinnorna inom viktklass-sporter.
- 15% av kvinnorna inom lagsporter.
- För den generella populationen drabbas mellan 0-21% kvinnor.
Kortsiktiga konsekvenser av lågt energiintag
De kortsiktiga konsekvenserna av att äta för lite och träna hårt är matthet, huvudvärk, yrsel och att personen drabbas mer frekvent av förkylningar. Dessa är exempel på kortsiktiga konsekvenser vilka vanligtvis försvinner så fort personen äter något. En längre period av brist på näringsämnen och kalorier kan skada kroppen och ge irreversibla konsekvenser.
Förkortad livslängd
Kvinnor som diagnostiseras med anorexi vid 15 års ålder lever troligen 25 år kortare än genomsnittsbefolkningen. Om kvinnor diagnostiseras då de är 20 år har de i snitt 36,6 levnadsår kvar, jämfört med 60,5 år som gäller för en normalfördelad befolkning. Överskådligt har anorexipatienter 6 ggr högre dödlighet av alla olika dödsorsaker än en frisk normal individ.
Kardiovaskulära sjukdomar
Ca 80% av anorektiska patienter drabbas av kardiovaskulära komplikationer. Den vanligaste komplikationen är Sinus bradycardia, långsammare hjärtrytm och hjärtrytmrubbningar, som kan leda till plötsligt hjärtstillestånd och död. Hypotension är även ett kardiovaskulärt problem för anorektiker. Hjärtats slagfrekvens kan bli ovanligt lång, men som tur är visar studier att om att patienten återfått BMI inom det hälsosamma och så återgår vanligen hjärtrytmen till det normala. Därutöver kan hjärtat påverkas av kroppens kolesterolnivå. Anorektiker har ofta högre kolesterolnivåer, men även den det kan normaliseras om personen tillfrisknar från sjukdomen och återfår hälsosam vikt.
Amenorre, utebliven menstruation
Om tre eller fler menstruationer har uteblivet klassificeras det som amenorre. Ungefär 15-30% av alla kvinnor med anorexi har amenorre. Kvinnor som återhämtat sig från sjukdomen så att mensen återigen är tillbaka visar inga tecken på att vara infertila i större utsträckning än genomsnittsbefolkningen.
För att både undvika amenorre och för att optimera prestationen bör individer vara noggrann med sitt intag av vitamin C, B12, folsyra och järn. För att dessutom kunna bygga upp ett starkt immunsystem och erhålla fullständig pubertet för tonåringar krävs tillräckligt intag av zink.
Ostoporos
Benskörhet, osteopros, är en sjukdom som påverkar bentätheten och är förknippat med anorexi. Beroende på om anorexi utvecklas under eller efter puberteten kan bentätheten påverkas i olika stor utsträckning. Desto tidigare anorexin inträffar ju värre blir symptomen på bentätheten. 38% av patienter med anorektiker har osteoporos och 92% av osteopeni som är ett värre tillstånd av benskörhet. Den minskade bentätheten ger ökad risk för frakturer senare i livet, och de löper tre till sju gånger så hög risk för spontana frakturer. För personer med lågt energiintag över tid kan vanligtvis utebliven mens och riskmarkörer för osteoporos korrelera, detta gör att normaliseringen av mentrationscykeln kan ses som en indikator på normal benmineralisering men för bentätheten beror det även på under hur lång tid personen varit sjuk och i vilken ålder.
Viktigast av allt – vad kan vi göra?
Anledningarna till uppkomsten av ätstört beteende är många, för gemene man skulle de skönhetsideal vars budskap kretsar kring att vara smal kunna vara en orsak. Inom olika sporter förekommer även ätstört beteende bland atleterna. Det är vanligare i estetiska sportet och viktklass-sporter men finns även i lagsporter. Det kan vara flera orsaker som leder till problematiken med mat. Om det beror på samhällets påtryckningar eller om det blir en effekt av att atleten initialt ser förbättrade resultaten i sporten då han eller hon gått ned några kilon ska vara osagt. Men just inom sporten kan man se att vidhålla en låg vikt kan ge bättre resultat i början men sakta men säkert försämras ofta resultaten om personen äter för lite, det tär helt enkelt för mycket på kroppen. Dessa tränande personer som äter vad som kallas nyttig mat kan utifrån sett upplevas som hälsosamma och aktiva människor. Hur ska vi kunna upptäcka när det har gått för långt och hjälpa denna grupp?
Vanliga riskmarkörer för ätstörningar
- Utebliven mens är ett tecken på att kroppen inte får i sig tillräckligt mycket energi för att upprätthålla det systemet. Trots att kvinnor med amenorre inte löper större risk att vara infertila längre fram i livet bör tillståndet ändå ses som en riskmarkör. Om det exempelvis talas om att flera i laget har tappat mensen. Då är det dags att som coach, förälder eller atlet att prata om det. Vi måste bryta normen att det är ok att träna och äta på ett sådant sett att det rubbar menscykeln.
- Andra tecken man kan vara vaksam på om man är orolig för någon i sin närhet är om de plötsligt fryser väldigt mycket. Att upprätthålla tillräcklig kroppstemperatur är något kroppen också prioriterar ned för att bibehålla viktigare funktioner i kroppen vid kaloribrist.
- Har personen plötsligt lagt om sitt beteendemönster? Vill stå upp istället för att sitta ned? Erbjuder sig att springa och hämta saker, har svårt att ligga ned i soffan, spänner sig och ger ett mer stressat intryck av att försöka röra på sig. Det kan vara sätt för personen att försöka göra av med energi.
- Intresserar sig personen plötsligt för matlagningsvideos, läser innehålls förteckningar eller påstår sig vara känslig mot olika livsmedel?
- Som förälder eller coach är det viktigt att se vad som händer om ett träningspass av någon anledning blir inställd. Hur tacklar personen det? För många som lever under problematik är träning ett tvång. Att då bli utan sin planerade träning kan ofta ta på dom hårt och de kan direkt se en anledning till att justera kosten utifrån att de inte tränar eller ge sig ut och träna själv.
- Hur agerar personen då den äter med andra? Kan du som förälder, partner eller coach se om personen justerar sitt ätande utifrån vad andra äter, eller äter han eller hon det som han eller hon vill?
- Hur agerar personen på sötsaker, onyttighetet och snacks? Kan han eller hon äta det precis när han eller hon vill? Gör han eller hon någon kompensation direkt efter. Ofta driver dåligt samvete personen till drastiska åtgärder direkt efter de ätigt något de mår dåligt av. De går ut och går, tränar eller äter mindre mat nästkommande måltid. Kan de se ett mönster?
Förebygg ätstörningar
Det är inte alltid lätt att som förälder, partner eller coach se varningstecken eller veta hur man ska agera. För att förebygga och förhindra ätstörningar är det viktigt att våga prata om det. Om ämnet är så infekterat att det inte går att du pratar om det med personen, då kanske det finns en annan person i dess närhet som kan vara till hjälp.
- Att föregå med gott exempel är något av det viktigaste vi kan göra. Det betyder inte att du måste vara raka motsatsen till dom, dvs. äta onyttigt och inte röra på dig. Det betyder snarare att du själv inte pratar negativt om din kropp, inte pratar nedlåtande om andras kroppar och att du själv visar att man kan äta allt men inte alltid och att träning och rörelse är viktigt men inte alltid och i alla lägen.
- Kunskapsspridning. Större vetskap om de långsiktiga hälsokonsekvenserna kan fungera skyddande. Främst tonåringar och unga kvinnor mellan åldrarna 15-25 år bör informeras och fångas upp.
- Minska personens upplevelse av ensamhet. Många som utvecklar ätstörda beteenden och tvångshandlingar känner sig ofta ensamma och oförstådda. Försök finna ett forum där personen hittar nya vänner eller sammanhang.
- Ta hjälp av vården.
Ensam är INTE stark! Om det är du själv är drabbad eller orolig för någon i din närhet – tveka inte att söka hjälp.
Rekommenderade ätstörningskliniker:
Källor:
B Agnieszka, P Stopa, K Katulski. Long-term consequences of anorexia nervosa. Maturitas. 2013;75(3):215-20.
Ross A, Caballero B, Cousins R, Tucker K, Ziegler T. Modern Nutrition in Health and Disease. 11, Philadelphia: Wolters Kluwer; 2014.
Coelho G, Gomes A, Ribeiro B, Soares E. Prevention of eating disorders in female athletes. Open Access J Sports Med. 2014;5:105–13.
Stiles-Shields O, DclinPsy B, Lock J, Grange D. The effect of driven exercise on treatment outcomes for adolescents with anorexia and bulimia nervosa. Eating Disorders. 2015;48(4):392–96.
Kelly A. Rossi MS. Nutritional Aspects of the Female Athlete. Clinics in Sports Medicine. 2017; 36(4):627-53
Text: Isabelle Christiansson
Isabelle Christiansson är utbildad Näringsfysiolog från Stockholms Universitetet och Karolinska Institutet samt har läst till personlig tränare hos The Academy. Redan från barnsben har hon intresserat sig för träning och hållt på med bland annat ridning, hoppning, dans, gym, kampsport och cykling. Isabelle har cyklat Vätternrundan 300 km tre gånger, MTB vättern och Uppsala bike weekend med flera. Dessutom gillar hon hinderbanelopp och har genomfört både Ultimate OCR Åkersberga och Arena run. På Instagram kan du följa Isabelle som Belliblonkan!
