Eva Vadenmark är leg. psykolog, leg. psykoterapeut samt livsstilscoach och vi har äran att presentera hennes blogg här på sajten. I Evas vardag som psykolog och livsstilscoach hjälper hon människor att se och förstå sig själva såväl som varandra, och bidrar till ett växande genom att ge redskap för kunna att skapa, där man tidigare suttit fast. Här nedan kan du läsa ett av hennes senaste inlägg, och mer hittar du på Evas egna blogg här på sajten
Oj, vilken underbar, utmanad upplevelse. Jag skulle förena leverans av några av Herbalifeprodukter i Täby Kyrkby och få en träningsrunda på min cykel. Dagen hade arbetat på och jag stod i skuld till mig själv, när det gällde träningen. För att klara min självpåtagna utmaning att vara med i gänget som skall cykla mellan Travemunde och Köln i september, så bör jag ha cyklat 250 mil före avfärden. Jag har cirka 130 mil kvar att tillryggalägga, så delat på tillgängliga dagar, så får jag inte tappa bort mig.
Nåväl. I mina tankar var tiden, när mellan sonen Kristofer ville bli fotbollsproffs. Han hade inget jobb och sökte sig fram i tankarna, hur kunna få göra det. Jag hade läst någon artikel om cykelbuden i New York, som byggde upp en sån otrolig kondis. Det borde ju vara topp för en som ville bli fotbollsproffs. En superkondis. Så det fanns i bakhuvudet, när jag i Sportson affären såg ett av Postens cykelbud. Jag startade en liten konversation kring jobbet som cykelbud, om möjligheten att få jobb och vad som krävdes etc. Han berättade för mig att just då, så var det en som skulle sluta, så det kanske fanns en öppning. Och så blev det. Kristofer fick jobb som cykelbud med ny cykel och det hela. Äventyret kom att sluta i någon form av vurpa på en trafikerad gata och där försvann lusten – kanske totalt för cykling, vad vet jag.
Hur som, igår när jag skulle ta mig från Kungsholmen till Täby Kyrkby varande mitt eget cykelbud, så kom jag att tänka på den där tiden. Det som jag trodde skulle vara en förhållandevis enkel match, nämligen själva hittandet av vägval, visade sig bjuda på många felmöjligheter. Vid Mörby så greps jag av en känsla, men den här Nora vägen den cyklade jag ju på för en stund sedan? Men hur gick det här till? Jo jag hade gjort felval och cyklat i en cirkel. Puh, så lekande lätt la sig inte kilometer efter kilometer. Ja, det var inte enda felvalet. Hela norrort kändes upp och ner på vänt och cykelvägarna gick inte alls där jag hade tänkt mig. Vägbyggen och husbyggen avlöste varandra, och satte tvärstopp på min framfart. Jag försökte hitta på min telefon, men det blev för litet, för att jag skulle mer än ha kontroll än på ungefär väderstrecken. Som tur var – det fanns människor lite här och där. Men intressant också det. Rakt fram och sväng till höger där borta kunde missa många små svängmöjligheter för den oinitierade. Beskrivningsmystik. Noggrannhet i beskrivningen Tro skilt från veta.
Ja, då tänkte jag på Kristofers cykelbuds äventyr. Vilken utmaning att hänga på cykeln hela dagarna och ta sig runt och cykla fel och från ett ställe till ett annat etc. Jag hade inte förståelsen på plats för vilken känsla det är att använda just kroppen som sin egen motor och ta sig fram än hit än dit. När benen började bli stumma, ryggen sa ifrån, det blev varmt eller kallt. Det var väl i min tanke på något sätt bara att göra jobbet…
Ja, hem kom jag och min träningsrunda kom på plats, och idag verkar ryggen säga, lite utmanande för en just rehabiliterad sådan, men ok då. Det är ok. Och må min ev något för tuffa attityd till sonen vara preskriberad. Jag kanske förstår bättre nu.
Läs fler inlägg på Eva Vadenmarks blogg : Växande Visioner