Sverige är inte förskonat från övervikt, som kryper ner i åldrarna. Samtidigt som många bär på övervikt går många åt andra hållet. Särskilt inom idrotten är det vanligt med vitkthets för att kontrollera ett kanske rörigt liv. Här skriver vår populära bloggare Niclas Foore om hur vi bör förhålla oss till detta.
Hej på er!
Innan jag blev polis jobbade jag bland annat som behandlare på ett ätstörningscenter i tre år. Jag träffade på barn, ungdomar och en del vuxna med anoreixi och bulemi. En ätstörning kan vara fruktansvärt svår att bryta och bota. Som vilket beroende som helst. Fick på nära håll se hur familjer och ungdomarna kämpade och slet för att bryta sitt beroende. Många blev friska efter hårt arbete av dem själva, anhöriga och från deras behandlare. Några blev aldrig friska.
Hur pratar man om mat och övervikt, bantning och undervikt med sina barn? Säkert känsligt för många föräldrar.
Min nu avlidne pappa och jag.
Min erfarenhet från de barn och ungdomar jag träffade och behandlade var att det fanns två grenar i ätstörningen. En utseendefixerad, du tycker att du är för tjock. En prestationsfixerad, blir du lättare så springer du fortare.
Den senare anses lättare att komma till rätta med medans den första är betydligt svårare. Hur får man en ätstörning, vad är triggern? Det är svårt att säga något specifikt som triggar igång en anoreixi eller bulemi. Det som verkade vara en hyfsat genemsam nämnare var att någon i hens närvaro sagt något om hens vikt eller utseende. Det behövde inte vara elakt eller nedvärderande utan just den dagen tog hen åt sig. Jag hade flickor som kunde berätta exakt när deras tränare nämnt något om att de hade kraftiga lår. Den dagen började hens anorexi. I många fall kunde man göra direkta kopplingar till hur hens mamma pratade om sin kropp till hur den sjuka dottern pratade om sin egen kropp. Ofta handlar en ätstörning om kontroll. Hen upplever att det enda de har kontroll över är maten. De flesta är väldigt ambitiösa i skolan med höga krav på sig själva. Det tillsammans med övriga sociala krav som de till slut inte orkar leva upp till gör att de vänder sig till maten som de kan kontollera. Där har de makten vilket i sin tur leder till att maten tar maken över dem.
Hur pratar vi med barn om detta?
Eftersom det är barn så ligger ansvaret hos MAMMA och PAPPA. Barn ser och hör allt därför är det viktigt att man som förälder inte pratar om sig själv som fet eller tjock eller om bantning jämt och ständigt. Fick som skrivet ofta ta emot barn som direkt speglade sina, oftast, mammor. Jag tror på att i tidig ålder lära barn ett sunt förhållande till mat, att vara öppen med hur andra människor ser ut. Att som förälder själv skaffa kunskap om mat. Fredagsmys behöver inte vara en påse chips. Självklarheter som att engagera dig i, prata med, uppfostra dina barn verkar inte alltid vara en självklarhet. Jag förstår att detta inte är helt enkelt och att barnuppfostran är en het potatis. Erfarenheten jag har från de värsta kriminella, som ofta har eller haft ett missbruk, är att de hade behövt någon som sa till dem i unga år, uppfostrade dem. Det är deras egna ord. En ätstörning är som ett beroende, det är allvarligt. Ser man tecken på att dottern börjar prata bantning, tycker hon är tjock osv. Bemöt det, ifrågasätt det. Prata med henne. Orkar ni inte så blanda in skola, släkt och vänner som hon kanske lyssnar på. Ju fortare ni bryter hennes beteende desto bättre. Anorexi och bulemi kan förstöra liv och familjer precis som vilket missbruk som helst.
Vill inte säga våga prata med era barn. Ni MÅSTE prata med era barn när ni börjar se tecken på allt inte står rätt till. Våga be om hjälp om ni inte orkar. Er som eller dotter kommer att kämpa och manipulera er för att att få fortsättta med sin matkontroll.
Ett mörk och hårt inlägg, jag är medveten om det. Eftersom jag sett ätstörningar och missbruk på nära håll så vet jag vilken otroligt svår kamp det blir om man inte stoppar det i tid. En blogg räcker såklart inte för att hjälpa tillräckligt men är det en sak jag vill förmedla så är det att prata och ifrågasätt era barn. Hur ni gör det är upp till er föräldrar.
Hoppas ni alla får en bra helg. Jag är faktiskt ledig.
Må gott och träna hårt.
Text: Niclas Foore. Läs mer om honom här.
Ett annat blogginlägg på samma tema finns här.