Malin Kleinsmith – från hälsoproblem till världsmästare i armbrytning

För ett par veckor sedan tog Malin Kleinsmith hem världsmästartiteln i armbrytning, men innan mästerskapet i Turkiet drabbades hon av hälsoproblem och hela tävlingen var i fara. Läs mer om hur hon besegrade problemen och tog sig hela vägen till guldet.

Först och främst Malin, STORT grattis till guldet!

– Tack så mycket, det känns helt sjukt. Särskilt eftersom jag inte alls hade möjlighet att träna uthållighet och med vikter lika mycket som jag borde innan tävlingen.

Hur kom du in på armbrytning från första början?

– 1994 var jag 15 år och hängde på en fritidsgård i Tyresö. En av fritidsledarna tränade armbrytning och hade fixat så det fanns ett riktigt armbrytarbord där. Han anordnade en tävling där vinnarna fick delta i en riktig tävling. Jag vann tjejgruppen, kom tvåa i den riktiga tävlingen – sen var jag fast.

Foto: Issar Cerrato

Hur har det gått tidigare i VM?

– Jag har gått till final tre gånger tidigare, men då alltid tagit silver. Så det började kännas lite hopplöst då jag är 39 år, har tävlat och tränat i 24 år, och så fick jag hälsoproblem på det.

Malin Kleinsmith – från hälsoproblem till världsmästare i armbrytning

Hur långt innan detta VM började du känna dig dålig?

– I augusti började jag känna mig trött och orkeslös. Egentligen sen efter EM  som gick i juni så hade jag inte hittat orken att träna lika mycket som vanligt, men i augusti så var jag både trött och kände mig stressad över jobbet. Sju veckor innan VM så tränade jag armbrytning och fick lägga mig ner och återhämta mig på golvet mellan bryten. Jag blev snurrig och andfådd och började gå in i saker och väggar för att jag var så yr och snurrig.

– Då tänkte jag att antingen håller jag på att gå in i väggen p.g.a. stress, eller så har jag järnbrist (som jag har haft tidigare). Så jag gick till läkaren och mina järndepåer (ferritin) låg på 8, och skulle vara mellan 80-100. Då fick jag valet att få järndropp som skulle göra att jag blev friskare snabbare, eller att ta järntabletter. Jag läste på om järndropp och man behövde ligga övervakad och man kunde vara allergisk och få hjärtstillestånd, till och med bli medvetslös, så jag blev nojig och valde tabletterna.

Hur fick du förbereda dig istället?

– Eftersom jag visste att jag inte hade fått in lika många träningspass som jag brukar inför ett stort mästerskap så visste jag att jag behövde vara mentalt stark och även explosiv. Förr i tiden brukade jag meditera innan tävlingarna, och tänka på andning och gå in i mitt mentala rum där jag visualiserar hur matcherna skulle gå. D.v.s. gå in i mig själv, blunda och visualisera hur jag skulle vinna tävlingen. Jag fokuserade på att all luft jag sakta andades in, var styrka som kom ut i mina armar. Så jag satt under tävlingen och lyssnade på musik och fokuserade på andning och visualisering.

– Men de senaste åren har jag haft svårt att göra det, för jag har mer känt att jag vill ha koll på omvärlden. Men när jag går ”in i mig själv” på det sättet som jag gjorde, så stänger jag ju ute allt och har inte kontroll. Men det var otroligt skönt att hitta tillbaka dit. Jag har inte varit i ”zonen” på det sättet på väldigt länge.

Var du mer eller mindre nervös inför den här tävlingen?

– Jag var mindre nervös. Kände att jag inte hade något att förlora men allt att vinna. Ingen såg mig som ett guldhopp tror jag. Även om jag nästan alltid placerar mig nånstans i toppen. Jag gillar att vara underdog, och redan på morgonen sa jag till min landslagskollega Elina Persson att jag kände mig riktigt bra. Jag kände på mig att jag var skönt uppladdad.

Beskriv finalen lite kort, och när förstod du att du skulle vinna?

– Tidigare under turneringen hade jag brutit mot hon jag skulle möta i finalen (Olga Shlizhevskaya från Kazakstan). Då hade jag vunnit explosivt, så jag visste att hon skulle vara mer beredd på mitt slag i finalen, och ställde in mig på en längre fight.

– Mycket riktigt så stoppade hon mitt slag. Men jag hade överläge, och då försöker Olga slita ut sin hand från mitt grepp – gör man det snyggt så får man en chans till att bryta men då binder domarna ihop våra händer. Jag tänkte inte tillåta henne och tänker i huvudet att ”det här är mitt guld!” sen mosar jag ner henne i kudden.

Hur kändes det?

– Jag har ju fortfarande knappt fattat att jag har vunnit VM, så jag kände inget speciellt direkt efter. Jag var ju glad såklart, men kunde inte fatta det. Nu när jag har kommit hem, så har jag ytterligare en viktig fight kvar i år. Den första kvinnliga proffsmatchen på Vendetta All Stars 2018, i Rumia, Polen, och den går nästa vecka.

– Så jag kom tillbaka med guldet men började direkt att hårdträna igen. Först efter den matchen tror jag att jag kan smälta allt. Men jag har alltid kämpat så otroligt hårt, och jag har alltid varit så nära det där guldet, men har sett mig själv som den eviga tvåan och varit ganska deppig. Men nu har jag nått målet, jag har vunnit VM!

Vad har du för råd till andra som kanske hamnar i samma situation? Det vill säga någon som ska ladda upp inför inför ett lopp eller tävling men det händer något som gör att man inte kan träna som vanligt?

– Jag är rätt bra på att ställa om i huvudet när något oväntat händer, som en skada eller liknande. Tänker du ändå ställa upp i tävlingen så har du gjort det valet. Då kan du inte gräma sig för allt som inte har gått som planerat och fokusera på något du inte kan göra något åt. Man får istället fokusera på vad man KAN göra.

– I mitt fall kunde jag inte bli starkare än vad jag var – men jag kunde bli mer mentalt stark, och jag kunde satsa på att vara explosiv. Har jag ont, så brukar jag blunda, ta in smärtan och tänka för mig själv ”när smärtan dunkar, så dunkar ut kraft i dina armar. Styrka gör ont, det är därför det känns…men du blir bara starkare och starkare av smärtan”. Man får helt enkelt tänka omvänt!

Stort lycka till i fortsättningen Malin!

Fyra Fakta om Malin Kleinsmith

• Tränar på Core Gym i Tungelsta där det finns två armbrytningsbord
• Tävlar i 65-kilosklassen
• Tävlar med både vänster och höger arm
• Fyller 40 nästa år och kan då gå upp i åldersklassen ’Masters’, men väljer att stanna och tävla vidare i den tuffaste klassen ’Seniors’ då hon känner att hon har mer att ge.