Sommar som vinter, under arbetsveckor eller på semestern – för många av oss är rörelse en självklar må-bra-ingrediens. Så även för Therese Westerdahl, personlig tränare och bloggare här på SportHälsa. Läs och smittas av hennes passion för sommarträning.
Suck, stön och stånk. Så känns det just nu. Jag har kört ett tufft utomhuspass, riktigt svettigt. Hårdare än på länge och jag är så stolt. Jag måste träna för att må bra. De gånger jag får en svacka, äter för mycket eller som på semestern – när dagarna lätt flyter ihop och rutinerna blir svårare att hålla, försöker jag intala mig att jag mår bra. Det gör jag säkert också. Men inte lika bra som när jag tränat, svettats och låtit hjärtat pumpa. Då mår jag verkligen toppen.
Något jag har lärt mig är att allt är möjligt. Jag älskar att tillbringa semestern med min man och våra två barn. Jag älskar också att träna. Får jag inte träna blir jag stingslig, orolig i kroppen och trist i tonen. I somras begav vi oss mot Västkusten och Gotland och mitt enda orosmoln var hur jag skulle få till träningen. Såhär såg en typisk dag ut;
– Mamma var är min iPad? Jag hittar den inte. Jag är hungrig!
Den lugna morgonrutinen på Sudersands camping som brukar innebära ett pilatespass på en filt byts ut mot en cykeltur med min 8-åriga dotter. Vi lämnar husbilscampingen och cyklar genom ett skogsområde. Efter lite övertalning stannar vi till vid en bänk. Jag föreslår några sköna, skojiga övningar mot den. Solen letar sig in mellan trädtopparna och under 10 minuter kämpar vi tillsammans.
Vi passerar en park, en jättestor lekpark. Barn som gungar och klättrar. Några studsar på en enorm orange studsmatta. Jag passar på att fortsätta med mina styrkeövningar i parken. Knäböj, armhävningar, utfallssteg och till min glädje finns ett räcke så jag slänger in några magövningar. Innan vi lämnar parken har jag lovat att hoppa och leka kull på studsmattan.
Det är nu jag önskar att jag varit ännu flitigare med knipövningarna. På eftermiddagen kör vi vidare med husbilen och hittar ett underbart ställe vid havet. Vi är alldeles ensamma. Min sambo hittar ett träd med en perfekt gren och utför sin paradgren chins. Dottern hoppar på så det blir 25 kg som extra tyngd, fantastiskt. Hur kan det vara möjligt att jag har sprungit 3 Marathon men fortfarande inte kan göra en korrekt chin frågar jag mig själv? Man blir bra på det man tränar, men jag skyller mer på att jag har sämre fysiska förutsättningar.
Så varför är det så viktigt för mig att träna brukar jag ibland fundera? Det jag tydligast känner är att självförtroendet stiger och jag fylls av positiv smittande energi. Simma, cykla, promenera, träna med egen kroppsvikt eller köra intervaller spelar inte så stor roll. Bara jag rör mig kommer lyckan som jag tar med till annat i livet.
Det är mycket jag har träningen att tacka för. Upplevelser, känslor, styrka, vänner, mitt jobb och inte minst ett delat intresse med min man och våra barn. För mig är hemligheten med lycka att vara vän med sig själv och därmed unna sig det bästa – på semestern i allra högsta grad. Dit räknar jag rörelse.
Text: Therese Westerdahl, personlig tränare, löpcoach, gruppträningsinstruktör och bloggare här på Sporthälsa.