2014 drabbades Jennie Kilgren av bröstcancer och träningen fick vila under den kämpiga behandlingen. Men livet vägrade ge sig inom henne – ordagrant då hon blev gravid med tvillingar 2016. Full fart framåt som trebarnsmamma, men åter igen – svårt att träna.
Så hur kommer man tillbaka till sin träning efter cancer? En livshotande sjukdom, följt av så mycket annat kärleksfullt liv att ens egentid kommer i andra hand? Vi har fått en pratstund med vår nya bloggare och frilansande skribent Jennie Kilgren vars liv har varit en minst sagt dramatisk berg-och-dalbana.
Träning efter cancer – Jennie Kilgren berättar
1. Berätta lite om dig själv, din träningsbakgrund, uppväxt och intressen.
Jag är uppvuxen i Gävle, och min idrottskarriär började som fotbollsback. Men när jag efter flera år gjorde mitt första mål – ett självmål – så insåg jag att lagsporter inte är för mig, så jag gick vidare till aerobics och JuJutsu. Sen flyttade jag till Stockholm när jag var 22, där jag under några år levde på nudlar och luft så träning sträckte sig mest till promenader, och nu på senare år har det handlat uteslutande om styrketräning.
2. När och hur upptäckte du att du hade cancer?
Det var i slutet av 2013, när jag satt framför datorn och kliade mig på sidan av högra bröstet. Då kände jag plötsligt en knöl som visade sig vara elakartad.
3. Hur gick dina tankar om livet vid det tillfället?
Vi har väldigt mycket bröstcancer i släkten, både min mamma och flera av hennes systrar hade haft det och klarat sig, så just då tänkte jag inte direkt på att jag hade en dödlig sjukdom. Däremot ville jag hemskt gärna ha ett barn till, jag var då 38 och oroade mig för att det skulle påverka mina chanser.
4. Träning under en cancerbehandling – är det ens att tänka på?
Behandlingen inleds ju ofta med en operation, och då får man ju inte träna på några veckor efter. Sen under cellgiftsbehandlingen så rekommenderades jag att hålla igång för att det kunde minska biverkningarna, men jag måste erkänna att jag inte riktigt lyssnade på det.
För mig kändes cellgifter som att vara bakis, uppblandat med den där krypande obehagskänslan av en annalkande förkylning, så jag ville mest hasa omkring i lugn takt och ta mig igenom dagen.
5. Hur påverkades livet efteråt – fysiskt och mentalt?
Mycket. Mentalt var det jättejobbigt när omgivningen ansåg mig som ‘frisk’ och allt bara fortsatte som vanligt. För jag var ju inte som vanligt. Jag hade gått igenom något jättejobbigt och skickades sen hem med orden ‘Då får vi hoppas att det inte blir återfall’. För vanlig bröstcancer går ju oftast att bota, men det är återfallet man måste undvika då det ofta sätter sig någon annanstans.
Fysiskt var det också ganska jobbigt eftersom kroppen tar mycket stryk av behandlingen, jag hade fått in infektion i ena bröstet som var rekonstruerat och fick gå länge med protes innan de vågade operera in ett nytt inlägg, peruken var varm och kliade och jag hade gått upp i vikt efter all kortison.
Men nu har det gått fyra år och om ett år blir jag friskförklarad, så återfall är inget jag går och tänker på längre, och det enda jag ser på kroppen är små ärr här och där.
6. Hur har din träning efter cancer sett ut? Från att du blev sjuk fram till idag?
Det har mest blivit promenader och halvhjärtad träning med stegmaskin och gummiband hemma framför tv:n. Motivationen har inte funnits där, sen blev jag gravid med tvillingar och de senaste månaderna har jag jagat dom runt huset vilket också borde räknas som träning? 🙂
7. Vilka råd skulle du ge någon annan som drabbats av cancer och vill komma igång och träna igen?
Att lyssna på både kroppen och hjärnan. Det är väldigt påfrestande att drabbas av cancer, inte bara för sin egen oro och tuffa behandling, men även hantera omgivningens oro och frågor.
Jag tror det är viktigast att göra det man känner för just då. Vill man gå ut och springa, gör det. Vill man hellre sitta framför tv:n och äta glass, gör det. Allt handlar om att ta sig igenom dagen, veckan och månaden, och jag upplevde att min kropp ändå var ganska tydlig med vad den ville och klarade av under behandlingen.
8. Vi är jätteglada att du fått så mycket LIV efter din sjukdom och att nu få följa dig i din blogg här på SportHälsa. Vad är det vi kommer få ta del av?
Såklart mest om att gå ner de sista 10 kilona, men det kommer nog också bli en hel del om mitt liv, funderingar, åsikter och nåt tips här och där.. 🙂
Välkommen att följa Jennie på bloggen ”De sista 10”. Där har du även möjlighet att ställa frågor direkt till henne i kommentarsfältet om du undrar mer kring träning efter cancer, tvillingar eller annat du har på hjärtat.
Om Jennie Kilgren
- Född: 7 april 1975 i Uppsala
- Familj: Man, tre döttrar och katten Hasse.
- Motto: Prova nästan allt. Iallafall en gång.
- Bor: Hus i Spånga
- Gör: Copywriter, bl.a. åt SportHälsa
- Instagram: @jempakill
- Blogg: De sista 10