Sofia Hedström är kulturjournalisten från Skara som kom till New York av en slump och blev kvar. Men kärlek uppstod inte på en gång mellan henne och världsstaden där hon nu bor och lever sin dröm. När hon inte bevakar modevisningar eller intervjuar toppdesigners springer hon – helst i klänning.
Det räcker med att läsa ett inlägg på Sofia Hedströms löparblogg på Elle för att inse att den här tjejen måste leva sin dröm. En modejournalist som bor i New York, älskar att springa och designar sina egna träningskläder. Som redan har skrivit en bok och snart är aktuell med en ny, den här gången om löpning. Som har gjort ett eget radioprogram om löpning. Och som nyligen åkte till Antarktis på resereportage för Elle. Att påstå att Sofia har det hett om öronen är att ta i försiktigt – och den kanske viktigaste frågan är om hon har några fler drömmar kvar att förverkliga?
– Jag har många drömmar såklart en det viktigaste målet är att kunna springa resten av livet. Jag har också en dröm om ett eget märke och har en del saker på gång.
Löparskorna snörade Sofia på sig för första gången 2007, helt spontant och utan att ha tränat på tio år. Hon fick bara för sig att hon skulle springa, begav sig till den lokala idrottsplatsen och blev biten på en gång.
– Då levde jag ett väldigt stressat och ganska kringflackande liv, jag reste mycket och hade ingen struktur i livet. Men efter det där första löppasset började jag ta med mig löparkläder och skor på alla mina resor, allt för att hitta en rutin oberoende av tidszon. Med tiden blev löpningen en trygghet.
Hur ser ditt favoritpass ut?
– Jag tränar alltid på morgonarna för att det passar mig bäst. Jag springer till en park som ligger 500 meter från där jag bor, stretchar, gör situps och springer över williamsburg bridge till Manhattan och tillbaka. Sedan går jag till mitt lokala kaffeställe och löper en cappucino eller en cortado, jag gilla ratt belöna mig med en kaffe. Efter det äter jag frukost och går till jobbet.
Kan du se några skillnader mellan löpare i New York och i Sverige?
– Här är det så tydligt att alla springer. Det spelar ingen roll om du är ortodox judinna eller bläckmärkt tatuerare – båda är tydligt sig själva när de springer. I Sverige har man en uppfattning om att en löpare ska se ut på ett visst sätt och vi klär därför ut oss till löpare. I New York ger man sig bara iväg, jag har flera vänner som springer till jobbet och jobbar i samma kläder som de sprang dit i. De kanske bara byter något plagg och tar på lite deodorant, så får det duga. Här är människor väldigt individualistiska och vill inte ändra på sig själva.
Du springer alltid i klänning eller kjol – hur kommer det sig?
– Redan under de första rundorna kändes shorts inte som ett plagg som var naturligt för mig eftersom jag alltid bär klänning. Så jag började experimentera med bommullsklänningar, tenniskjolar och så vidare, sedan har det bara fortsatt. Jag blandar rena modeplagg med kläder från tennisvärlden. För mig är det helt naturligt att springa i klänning och jag hoppas det kan inspirera andra kvinnor som inte passar in i löparmallen att testa att springa.
Hur modemedvetna är löpare i New York?
– Modemedvetenheten är väldigt individuell och det finns mycket att titta på. Bland annat brukar jag träffa på en man som också springer i kjol – en asiatisk man som dessutom bär skjorta och neonbälte. En annan gång såg jag en man med boaorm runt halsen. Ibland tycker folk att jag är knasig som springer i mina klänningar men det bjuder jag på.
Vilka är de senaste träningstrenderna i New York just nu?
– Soul Cycle är väldigt trendigt, det är en form av själslig spinning som sker i ett mörkt rum med tända ljus där du har någon slags livsrådgivare samtidigt som du trampar järnet och bränner en massa kalorier. En annan löpartrend är att det bildas olika typer av sociala grupper kopplade till löpning, däribland den något oväntade ”back on my feet” som är en löparklubb för hemlösa som jag springer med en gång i veckan. Löparkulturen här är väldigt öppen, vem som helst kan bli löpare och det passar mig väldigt bra.
Ditt bästa tips till någon som vill komma igång med löpning?
– Det mest fantastiska med löpning är att det är så enkelt, du kan göra det var som helst och när som helst. Ett knep jag tycker är bra för att skapa en rutin är att binda ihop löpningen med något som man ser som ett nöje, till exempel att avrunda passen med en lyxkaffe på ett bra kafé. Har man det som morort tre gånger i veckan så blir det lättare att ta sig ut. Ett annat bra knep är att springa med musik, det ger skön distraktion.
Intervjun börjar lida mot sitt slut och det är dags för Sofia att återgå till arbetet. Dagens löppas har hon redan klarat av på morgonen och om det bloggar hon följande: ”Tomatröd klänning och benvärmare samt turban-pannband och vintagetröja med broderat tryck. Fem tutningar, två ”good morning” och en ”sexy” på tre kvarter – uppenbarligen populär bland bilåkande män”.
Vad kan man säga mer än att löpning kan vara så mycket mnmer än snor, svett och svarta tights?
Petra Månström
SportHälsa