Världens snabbaste 16-åring heter Sara och kommer från Stockholm.
Sarah Sjöström börjar bli ett bekant namn för svenska folket. Vi har sett henne forsa fram i bassängerna och sätta världsrekord som om det inte fanns något annat att göra. Vi har sett henne i korta glädjerusiga segerintervjuer. Vi vet att hon är ung, nyss fyllda 16 år, och att hon är en av Sveriges största simtalanger genom tiderna. Men det kanske är dags att ta reda på lite mer om vår nyblivna idrottsstjärna.
Det har gått ett tag sedan Sarah simmade hem VM-guldet och världsrekordet på 100 meter fjäril i Rom och jag träffar henne i centrala Stockholm. Det första som slår mig är hennes storlek. Det syns genast att det är en kropp med kraft i. Jag tittar upp på henne och föreslår ett fik för intervjun. Hon börjar genast berätta om dagens fynd på den nyligen genomförda shoppingrundan.
– Det är en sån här hårfön med borste, säger hon glatt och pekar på paketet i den glansiga kassen.
Sedan visar hon stolt upp sina naglar som fått sig en omgång fransk manikyr. Intervjun börjar med att Sarah ställer en massa frågor till mig.
– Nej, men nu är det ju jag som intervjuar dig! säger hon.
Jag tar över och frågar vad hon tycker om de här intervjusituationerna. Hon säger att hon är van nu och att det är ganska kul. Sarah vill nämligen själv jobba inom media. Hon har precis börjat gymnasiet och går medieprogrammet.
– Men jag tycker inte det är kul att skriva. Jag vill hellre bli radiopratare eller fotograf, säger hon.
För de flesta 16-åringar är VM-guld på seniornivå något ouppnåeligt. För Sarah verkar det vara en ganska okomplicerad merit. Något oundvikligt och nästan självklart. Visst, hon har kämpat många timmar i träningsbassängen och filat simningens alla tekniska moment. Men sedan hon började simma har hon hela tiden blivit bättre och bättre och då blir man till slut bäst i världen.
– Jag utvecklades snabbt i början och satte hela tiden pers. Jag sa till min tränare att fortsätter det i den här takten så slår jag världsrekord om några år, säger Sarah.
Tränaren Carl Jenner sa inte emot. Förmodligen är det en av förklaringarna till Sarahs framgångar. Hennes omgivning har fortsatt att uppmuntra henne och låtit henne utvecklas i den takt som varit naturlig för henne. Hon började simma i nio-årsåldern då hon följde med kompisen Isabella till en simträning. Men hon tyckte inte att det var så kul i början.
– Det var ju varmare i duschen, säger hon. Men vad var det då som trots allt fick henne att fortsätta och att verkligen satsa på simningen?
– Det fanns folk som trodde på mig, säger hon.
Så fort Sarah insåg att hon var en simtalang så började drömmen om VM-guld ta form. Men att det skulle gå så här snabbt trodde hon inte riktigt själv.
– Men jag minns att jag sa till en journalist innan VM att om tekniken blir helt perfekt så slår jag världsrekord. Tekniken var inte perfekt, men jag slog ändå världsrekord, säger hon.
Tränaren Carl Jenner har funnits vid henne sida i ett par år nu och hon beskriver honom som kunnig.
– Han vet vad en simmare behöver. Han vill hela tiden förbättra, säger Sarah.
Om hon någon gång tappar motivationen så räcker det att hon pratar med Carl i fem minuter sedan är hon taggad igen. Jag ber henne beskriva hur hennes träning ser ut och får till min förvåning svaret:
– Jag äter pizza och Subways. Sover länge, går upp, gör ingenting, går och lägger mig igen. Hon skrattar till och förklarar att hon är inne i en viloperiod nu.
– Jag ska komma igång med träningen snart. Egentligen skulle jag ha vilat längre, men jag har börjat klättra på väggarna.
Inför VM tränade Sarah åtta pass i veckan, vilket inte låter så mycket i mina öron och hon håller med.
– Men jag ska nog öka på det nu, säger hon.
Att Sarah inte tränar avskräckande mycket och ändå tillhör världseliten gör tanken på hur bra hon kan bli svindlande. Om inget oförutsett händer kommer Sarah självklart att ta nya mästerskapsmedaljer och pressa världsrekorden ytterligare. Vi får hoppas att det dyker upp fler supertalanger ute i världen så att hon i alla fall får möta lite motstånd i bassängen framöver.
Skribent: Erika Nilsson