TRÄNINGSKRÖNIKA. Oavsett var vi står med vår träning finns det alltid något vi önskar att vi kunde. Vet du? Du kan och du vågar. Det handlar bara om att göra det.
För dig som aldrig tränar kanske tankarna är ”tänk om jag kunde ha samma motivation som henne!” när du ser en hurtig tjej jogga förbi ditt fönster. För dig som fastnat i maskinerna i gymmet kanske de är ”tänk om jag vågade vara med på den där bodypump-klassen” eller för dig som står på löpbandet och fastnat där kanske ”tänk om jag kunde vara en av de där tuffa som hänger vid skivstängerna och kör massa grymma lyft”. Vet du vad? Du kan, du vågar, det handlar bara om att göra det. Bestämma sig och göra det.
Vi kan ju låta ursäkterna ta över, men varför är det okej med ursäkter? Om du till exempel har en dotter som kommer hem från skolan och berättar att det är ett matteprov nästa vecka följt av ”jag kan ändå inte den ekvationen så jag tänker inte öva på den heller” skulle ni köpa det? Aldrig. Hon får öva tills hon kan och jag är ganska övertygad om att andelen människor som föredrar träning framför matteekvationer är ganska stor, så vad är din ursäkt?
När jag var liten råkade jag ut för en allvarlig olycka. Jag åkte in i en glasruta och skar upp hela min arm, min hand och mina fingrar. I armen var allt av, muskler, nerver, huvudpulsådern. Handen var öppen och två fingrar hängde kvar i bara skinnet. Det gick att rädda armen eftersom jag var liten, men hade det hänt i vuxen ålder hade jag fått amputera den. I dag uppskattas min totala funktion i armen till max 40 procent. Det jag vill komma till är att om jag ville ha en ursäkt till att inte träna och pressa mig själv hade jag lätt haft det. Hämmar skadan min träning och gör att jag inte lyckas med det jag vill alltid? Varje dag, varje träningspass, varje övning. Stoppar det mig? Aldrig! Det påverkar mina förutsättningar men det påverkar inte min vilja.
Vi måste våga ta nästa steg för att ta vår träning till nästa nivå. Du som tittar ut genom fönstret och beundrar tjejen som joggar, börja med att ta en promenad i rask takt på 45 minuter. Sitter du i maskinen och önskar att du var med på den där klassen, gå till receptionen och anmäl dig till den. För vet du, alla där inne har varit på den klassen för första gången någon gång. Det betyder att exakt alla där inne förstår om du inte kan alla moment, om du är nervös eller om det blir lite knasigt ibland. Och du som står på löpbandet och önskar att du kunde hänga i ”tuffa hörnan” med skivstängerna och lyfta tungt, gå bort och presentera dig. Bakom viktplattorna och musklerna är det sköna personer som tycker det är jättekul att du vill lära dig det som är deras stora passion i livet. Du kommer att vara mer än välkommen och egentligen borde du se det som ”roliga hörnan” eftersom alla som är där har kul och gör något de älskar.
Människan har inbyggt att vi inte kan från början, men att vi lär oss. Vi lär oss gå, vi lär oss cykla, vi lär oss prata, vi lär oss räkna. Vi lär oss för att vi gör, utför, provar, vågar och framförallt för att vi kan. Låt aldrig en tanke sätta stopp för vad du egentligen vill göra. Våga ta hjälp, våga fråga. Du kommer få hjälp! Slutligen vill jag berätta en hemlighet. Jag vet en person som kan hjälpa dig att göra precis allt det du drömmer om att göra, en person som kan få dig att växa och känna dig stolt och nöjd över dig själv. Som alla andra personer så måste man kanske diskutera och vara öppen för nya saker för att denne ska kunna hjälpa dig. Låt personen hjälpa dig nå dina mål, personen är du själv…
Text: David Roufpanah, davidroufpanah.com