I sin ungdom fick han allt som oftast se sig omåkt av en viss Gunde Svan i tävlingsspåret. Numera är han välrenommerad krögare men längdlaggen har han inte lagt på hyllan helt: den 3 mars gör Melker Andersson sin femte start i Vasaloppet.
En fråga som ligger nära till hands är förstås hur träningen går?
– Jag anmälde mig rätt sent och har tyvärr inte gjort hemläxan med bra försäsongsträning. Men jag har i alla fall varit på ett träningsläger för att få lite mer ordning på tekniken och nu satsar jag på hårdträning fram till loppet. Har gjort olika tider genom åren (5.20 som bäst reds anm), nu är jag nog en glad motionär och åker kanske in på runt sju timmar.
Vilken blir taktiken under loppet?
– Att hitta en rytm som gör att loppet blir kul, det är nog det viktigaste för alla motionärer. Det ska inte vara en plåga, det ska vara skönt så att man hinner njuta. Försöka hitta en bra grupp att hänga på och ligga lite på rulle.
Melker tog sina första stavtag när han var tre år – med en jämtsk pappa gick det helt enkelt inte att ”komma undan”. Han började träna med en klubb och höll på fram till junioråldern då han lade av och började åka slalom istället. Men passionen för längdåkning har hela tiden funnits kvar och på senare år har den vuxit sig allt starkare.
– Min största merit är väl att jag var i samma distrikt och åldersklass som Gunde Svan, haha. Men han var ju alldeles för bra, han vann allt. Jag mår jäkligt bra när jag får åka längd och nu känner jag mig riktigt taggad inför Vasaloppet.
Vilka är dina styrkor som längdåkare?
– Jag är klassiskt skolad, på min tid fanns ju inte den här tekniken som finns nu. Min åkstil påminner lite om Sixten Jernbergs eller Sven-Åke Lundbäcks – jag är bra på att diagonala men sämre på stakning och stakning med frånskjut. Men jag är envis och seg, jag kan mala på länge. Jag är inte explosiv utan mer en långtradare.
Hur ser en träningsvecka ut för dig idag?
– Det där med träning är väldigt svårt att få till för mig. Större delen av min tid går åt till mina krogar, så i bästa fall sticker jag ut och springer vid tio på kvällen efter jobbet – i bästa fall kommer jag ut två-tre gånger i veckan. Jag petar in träningen lite här och där utan större planering, oftast blir det löpning för styrketräning gillar jag inte. Egentligen är jag för dåligt tränad för att åka Vasaloppet, men än så länge klarar jag mig hyfsat på gamla meriter. Tyvärr är jag bra på att bryta ner mig; jag äter dåligt och sover för lite. Med en tonårsdotter, son på fyra år och varannan vecka-liv är det en kamp att få ihop tiden.
Hur äter du?
– Jag är i den åldern när man måste börja tänka lite på vad man äter. Försöker dra ner på kolhydratrika saker som bröd och pasta, sockret har jag tagit bort helt. Försöker också äta mycket grönsaker men mitt största problem är att jag inte alltid lyckas äta regelbundet.
Längd är ju en materialsport. Hur prylnördig är du?
– Ska man gå in ska man gå in med hela benet. Det ska vara på riktigt och då ska det vara rätt prylar – jag kan inte åka skidor om jag inte har det bästa som finns.
Dina framtida träningsmål?
– Jag vill komma igång och träna kontinuerligt, åtminstone fyra dagar i veckan. Få lite tydligare mål och ha en träningsplan, köra försäsongsträning med rullskidor och känna mig trygg när jag ställer mig på startlinjen. Skulle också gärna vilja springa på morgonen, börja dagen med en mil liksom. Men jag är så jäkla seg på morgnarna att det tyvärr aldrig kommer att hända.
Hur viktigt är det för dig att vara i form?
– Det är viktigt, jag får panik om jag känner mig svullen och plufsige – kanske är det en begynnande femtioårskris? Jag mår bra när jag får röra på mig och känner mig i form.
Petra Månström
SportHälsa