Lucka 6 är lite allvarligare men ack så viktig! Somliga frossar och får dåligt samvete, andra julfrossar för att unna sig och njuter av det medan en tredje grupp har en sådan ångest att gå upp i vikt att de hellre låter bli.
I dag öppnas luckan av Hannah Berglund.
Godmorgon fina ni!
Det är den sjätte december idag och i min kalenderlucka vill jag idag prata lite om det här med ångest. Framförallt ångest över mat, som jag vet många kämpar väldigt hårt med såhär i juletider.
Jag har själv varit där. Jag minns för bara några år sedan, då jag kom hem över jul och var fast besluten att fasta några dagar över jul. Inte på själva julafton, såklart, men rädslan över att gå upp något kilo över jul var helt enorm, så där och då tänkte jag att det enda rätta vore att fasta några av dagarna. För att jämna ut det liksom. Som tur är har jag en mamma som i princip tvingade mig att lägga undan dessa tankar, hur jobbigt det än var.
Och med åren har jag lärt mig. Lärt mig att det inte spelar så himla stor roll. Visst, det är inte särskillt trevligt att äta på tok för mycket för att sedan må riktigt dåligt resten av kvällen, men å andra sidan är inte det heller hela världen. Ibland är det ju faktiskt så fantastiskt gott att man inte vill sluta äta, och om det nu är jul en gång om året, spelar det egentligen sån stor roll? Jag brukar tänka att jag försöker hålla min normala kost så mycket det går innan och efter juldagarna, men sedan släpper jag totalt alla tankar på hur många kalorier jag får i mig, hur mycket socker den där ris ala maltan egentligen innehåller och hur många köttbullar jag egentligen åt, när det väl är julafton.
Har man en skön balans där man känner att man nöjer sig bra utan det söta godiset, och med en lagom portion julmat så är ju det fantastiskt, och såklart väldigt hälsosamt och bra. Men min poäng är att det är så himla dumt att straffa sig själv om man inte känner så. Om man ÄLSKAR att sitta flera timmar och äta av den goda maten, äta lite för mycket och bli lite för mätt, och ändå trycka i sig en portion ris alá malta efteråt. DET ÄR OKEJ. Så länge man inte har det beteendet kring mat som daglig basis så tycker jag inte att det gör något. Vad gör det om vågen visar en eller ett par kilon mer efter juldgarna? Så fort man går tillbaka till sin normala kost kommer kroppen hitta tillbaka till sin trivselvikt ganska fort ändå. Jag hoppas ni inte misstolkar mig nu, för jag står verkligen för en hälsosam och balanserad livvstil, där man lyssnar på kroppens signaler. Men jag står kanske ännu mer för att man verkligen ska njuta av livet till fullo, utan ångest, och om det innebär att ett par gånger om året frossa i god mat och godis så tycker jag man ska göra det. Om man sen börjar den 27e december med en grön smoothie och ett träningspass så är ju faktiskt balansen fulländad, enligt mig.
”Det är inte vad vi äter mellan jul och nyår som räknas, utan vad vi äter mellan nyår och jul.”
Ett ytterst passande citat tycker jag.
Kram på er!