Trött, magont och tvungen att bajsa blod 25 gånger om dagen. Det var verkligheten för gävlebon Mikael Krantz för fem år sedan.
– Min första tanke med stomi var inte så positiv. Men jämfört med hur det var innan är det verkligen en frihet, säger han.
Han väntade för länge med att uppsöka doktorn, det erkänner han. Han visste att han hade diagnosen ulcerös kolit: en kronisk tjocktarmsinflammation, men med tiden blev det allt mer blod i avföringen. Som kom plötsligt. Ungefär 30 sekunder hade han på sig att uppsöka närmaste toalett. Han sköt undan orostankarna och tänkte att det var hemorrojder eller något. Han var trött, men gick ändå till gymmet 5-6 dagar i veckan. Vad han gjorde mellan setten kan ni troligen räkna ut.
Man vet inte riktigt varför man drabbas av ulcerös kolit, men det kan ha med stress, kost eller ärftlighet att göra. Sistnämnda är det inte för Mikaels del, så det hela är fortfarande ett mysterium.
– Första gången låg jag 22 dagar inne på sjukhus och gick ner 25 kilo när jag fick dropp, mediciner och gick på smärtstillande.
I slutet av 2010 flyttade han tillbaka till Sverige och mådde för det mesta rätt bra. Utom på somrarna. Då kom sjukdomen i skov fram till sommaren 2015 när han svimmade hemma på toaletten. Som tur var upptäckte hans flickvän honom och såg till att han fördes till sjukhus.
– När de berättade att jag skulle bli tvungen att få en stomipåse kändes det inte så bra. Jag ville inte ha en sådan. Men med tanke på kortisonet och hur ofta jag tvingats springa på toa varje dag var det ju en frihet att slippa smärtan, och slippa tänka på sådana toalettbesök. Jag hade legat på sjukhus ungefär 70 dagar under de där fem åren, men efter operationen har jag varit frisk!
Träningsälskare
Mikael har tränat hårt ända sedan barnsben. Började gymma som tolvåring, och innan det körde han armhävningar och situps i jakten på större muskler.
I dag är det inte mycket på gymmet som hindrar hans rörelsefrihet. Det är väl mest benpress och sådant där man böjer ihop kroppen.
– När jag kör benpress är lite som att ha en pruttkudde på magen, som klämmer fast låren, säger han.
Kullerbyttor då?
– Så smidig är jag ändå inte, skrattar Mikael som uppenbarligen lägger sitt krut på styrkelyft. Och lägger till att om det är något som snarare gör sig påmint så är det diskbråcket han hade som 27-åring. Bland annat har jag lite nervproblem; saknar känseln i lilltån och har nedsatt styrka i högervaden.
– Jag har alltid tyckt att muskler är snyggt. Mina personbästan före diskbråck och stomin var 270 i marklyft, 200 i bänk och 200 i böj. Nu efteråt tar jag lika mycket i böj men ”bara” 240 i mark.
Senaste fyndet är alltså bråckbältet som skyddar påsen så den sitter ordentligt. Innan han hade det hände det en gång att han rev upp påsen mitt under ett träningspass. Det var inte så roligt. Förutom platshållarfunktionen är det även värmande. Finns i två olika modeller på apoteken!
Det är inte många som stolt visar upp sin stomipåse. Det finns någon enstaka fotomodell, det finns en norsk bodybuilder-kille i Norge. Så gehöret blev stort när Mikael Krantz nyligen postade sin första bild i gruppen Träningsglädje och Inspiration på Facebook. Gilla-tecknena flödade och de glada hejaropen strömmade in.
– Det känns kul. Jag visste inte alls vilken respons jag skulle få. Efter det har jag lagt upp några till, nu senast en post om vilken otrolig nytta bråckbältet gör. Jag rekommenderar det även till andra än stomi-bärare. Typ gravida, personer med ryggont och såklart de som har bråck i magen, säger han.
Folk tycker till
Innan Mikael var diagnosticerad var vänner och bekanta inte sena med att komma med sina kostråd om hur hans mage skulle må bättre.
– Det är väl det där klassiska att alla vill hjälpa. Jag har fått höra många alternativa tankar om hur jag skulle kunna må bättre. Nu i efterhand kan jag tycka att en del av dem hade rätt, medan andra var lite mer vilsna.
När det kommer till kosten har Mikael hittills bara upptäckt ett enda livsmedel som krånglar till det. Jordnötter. De kleggade ihop sig satte sig som en kork. Med svällande mage och svåra smärtor som följd.
Framtiden då. Hur ser den ut?
– Man tror inte jag kommer att läka ihop. Att jag alltid har stomipåse. Men jag tränar på och hoppas att jag inte behöver operera om allt. Jag kör på järnet helt enkelt!
Hej Mikael och Sporthälsa,
Sen kommentar, men mycket modigt och inspirerande att göra en sådan här artikel. Tack till både Mikael och reportern.
Jag är själv stomiopererad, och vill komma tillbaka till gymmet för att träna. En löjlig sak som håller mig borta är att jag inte gillar att byta om och duscha med stomipåsen. Ser ju lite annorlunda ut. Denna artikel är motivation att sluta oroa sig och bara köra på.
Tack.