Jessica Almenäs om Let’s dance, träning, maraton och utseendefixering

Jessica Almenäs om Let's dance

Med flera bollar i luften har Sveriges folkkära programledare Jessica Almenäs minst sagt ett hektiskt liv. Men trots familj i olika länder och tv-sändningar hinner programledaren träna flera gånger i veckan. Målet? Att springa maraton under fyra timmar.

Jessica Almenäs är mitt uppe i inspelningen av Let’s dance men tar sig ändå tid för en intervju. Att vara på språng är inget ovanligt för Jessica, sambon Tony och sonen Dylan är bosatta i Oslo medan Jessica själv bor i Sverige med andra sonen Jack. Det blir en hel del flygresor fram och tillbaka samtidigt som hon har fullt upp med träning och tv-sändningar.

– Ibland önskar jag att dygnet hade fler timmar. Men det gäller att prioritera och planera. Let’s dance brukar jag se som mina semesterveckor på året, det är jättekul och jag trivs verkligen att jobba tillsammans med David Hellenius. Det blir en del improvisation under sändningen, men det bara roligt! Vi litar på varandra, om jag kommer av mig räddar David upp situationen och tvärtom.

Hur bra är du själv på att dansa?
– Jag är riktigt dålig! Har absolut ingen taktkänsla och är glad att jag är programledare, då riskerar jag inte att få förfrågan om att vara med, säger Jessica Almenäs och skrattar.

Även om Jessica inte dansar sig i form har träning alltid legat varmt om hjärtat. Hon är uppvuxen i en idrottsfamilj i Jokkmokk och flyttade senare till Huskvarna för att gå på basketgymnasium.

– Träning har alltid varit en naturlig del i min vardag. Pappa spelade basket i elitserien och landslaget medan mamma simmade och tävlade i slalom på hög nivå. Förutom basket har jag alltid varit ute mycket i naturen, åkt skidor, tränat på gym och gått på gruppträningspass.

Hjärta för löpning
Även om uppväxten bestod av träning på elitnivå var det inte förrän 2010 som Jessica bestämde sig för att börja löpträna på riktigt. Efter andra förlossningen kände hon sig trött, orkeslös och ur form.

– Min kondition var helt katastrofal, jag fick blodsmak i munnen av att springa till bussen. Löpningen var tuff i början, jag orkade inte ens springa tre kilometer. Men jag gav inte upp och resultatet kom snabbt.

När tre kilometersslingan genomfördes utan problem blev det nya målet att springa en mil. Ett mål som klarades av ett halvår senare.

– Jag behöver utmana mig själv och har alltid konkreta mål för att inte tappa motivationen. När jag klarade en mil bestämde jag mig för att springa ett maraton. För att göra det roligare fick det bli på Hawaii tillsammans med en vän.

Maraton med stukad fot
Med Jessicas hektiska liv var inte förutsättningarna dem bästa för att träna inför loppet på Hawaii. Möjligheten att träna i de veckorna var begränsade vilket gjorde att hon satsade på kvalité och variation. Med tre-fyra löparpass i veckan varvades intervaller med långdistans och kortare sträckor i ett snabbare tempo. Och det gav resultat, måltiden på Hawaii blev fyra timmar och 50 minuter, trots att hon stukade foten fyra dagar innan starten.

– Hade jag inte åkt ända till Hawaii hade jag nog stått över. Men där och då fanns ingen återvändo. Jag tejpade foten stenhårt och smörjde in den med smärtstillande salva. Min mentala styrka är väldigt bra. Eftersom jag har spelat basket på hög nivå är jag inte rädd för att ta ut mig, även om det gör ont så vet jag att jag klarar av det.

I höst är det återigen dags för ett maraton. Denna gång på Buenos Aires där målet är att springa på fyra timmar.

– Jag tror absolut att tiden är rimlig. När jag sprang mitt andra maraton på Nya Zeeland 2013 kom jag i mål på fyra timmar och 22 minuter. Det gäller att inte ge upp och peppa sig själv. I längden blir det ju faktiskt ganska tråkigt att springa i flera timmar, efter någon mil har man rensat alla tankar. Då är det bra att lyssna på musik, Veronica Maggio och Robyn är två favoriter. Sedan finns det alltid något att titta på i stadsmiljö, vilket är en anledning till att jag hellre springer i storstäder än i naturen.

Vad är det bästa med löpning?
– Det är enkelt och så tillgängligt. Man behöver i princip bara ett par löparskor och lite träningskläder. Det passar mig perfekt eftersom jag reser mycket. Jag gillar att löpning ger snabba resultat, mitt tålamod är ganska dåligt. För mig är träning livsviktigt, hade jag inte tränat skulle jag aldrig orka med vardagen på samma sätt. Träningspassen är min egen tid och jag kommer fortsätta att vara aktiv så länge jag lever!

Leder nytt modellprogram
Förutom att hösten bjuder på maraton kommer Jessica vara programledare för ”She’s got the look”, ett nytt modellprogram för kvinnor över 35 år.

– Jag gillar att göra annorlunda saker. Det är kul att lyfta fram en annan sorts skönhet, fokus kommer inte vara på pinnsmala modeller och ungdomlig skönhet.

Även Jessica själv har erfarenhet av modellyrket, 1998 tävlade hon i Fröken Sverige där hon kom tvåa. Men trots framgång var det en tuff period som bestod av dieter och ständig fixering vid kropp och utseende.

– När man är modell ligger fokus på det ytliga. Jag var nojig över det mesta, vad jag åt och hur jag såg ut. Kroppen blev helt skruvad.

Idag har Jessica en sund inställning till sin kropp. Även om utseendet fortfarande är viktigt, inte minst för att hon syns i TV framför miljoner tittare, är det inte längre på liv och död.

– Jag vill vara mitt bästa jag. Det handlar om att ta hand om mig själv på ett hälsosamt sätt. Jag gillar nyttig mat och det är ingen uppoffring för mig att äta en sund kost. Samtidigt förbjuder jag inte mig själv att äta eller dricka något specifikt. Jag tycker om att dricka ett glas champagne ibland och blir jag sugen på en kanelbulle till frukost, ja då äter jag det!

Foto: David Thunander
Text: Hanna Larsson, [email protected]

Inga kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras