Halterna av flera skadliga ämnen i maten, bland annat dioxin och bromerade flamskyddsmedel, har sjunkit de senaste tio åren. Antalet bekämpningsmedel som hittas i livsmedel är också få, och när de finns är halterna låga. Det visar Livsmedelsverkets undersökning Matkorgen 2010.
– Det är goda nyheter för konsumenterna. Samtidigt får vi som myndighet inte slå oss till ro med det här, utan fortsätter att jobba för säker mat. För de flesta ämnen vi har tittat på har halterna gått ner men det finns några undantag, säger Per Ola Darnerud, toxikolog på Livsmedelsverket.
Matkorgen 2010 är Livsmedelsverkets tredje stora undersökning av en typisk svensk ”matkorg”. Tidigare matkorgsundersökningar gjordes 2005 och 1999. Innehållet i matkorgen utgår från Jordbruksverkets livsmedelsstatistik. Bekämpningsmedel, skadliga metaller, som aluminium, bly och kadmium, och organiska miljöföroreningar, som dioxiner och bromerade flamskyddsmedel, har analyserats. Utifrån resultaten har verket beräknat hur mycket en genomsnittskonsument kan utsättas för av de olika ämnena.
Resultaten är överlag ganska positiva. Av 400 olika bekämpningsmedel hittades endast tio stycken, samtliga i frukt eller grönsaker. I övriga livsmedelsgrupper hittades inga bekämpningsmedelsrester alls.
– Man skulle kunna tro att detta är ett större problem, men vår undersökning visar att man inte behöver vara så orolig för bekämpningsmedel i maten. Med de här halterna ligger snittinnehållet av bekämpningsmedel långt under de nivåer som kan innebära en risk för hälsan, säger Per Ola Darnerud.
När det gäller dioxiner, PCB:er och bromerade flamskyddsmedel visar undersökningen att halterna har sjunkit signifikant sedan 1999. Den största minskningen var mellan 1999 och 2005, sedan dess tycks minskningen ha bromsats upp. Genomsnittsinnehållet är med god marginal under vad som anses acceptabelt ur hälsosynpunkt.
– Även om det är positivt att halterna sjunker är det jätteviktigt att fortsätta jobba för att minska utsläppen av skadliga ämnen i miljön, säger Per Ola Darnerud.
Halterna av skadliga metaller är generellt låga och bedöms i de flesta fall inte innebära någon fara för hälsan. Undantag är kadmium, som ligger under men inte så långt ifrån den gräns som bedöms vara acceptabel ur hälsosynpunkt. Även när det gäller bly är innehållet under den nivå som bedöms som acceptabel, men marginalen är relativt liten. Eftersom resultaten beskriver en genomsnittskonsumtion kan det inte uteslutas att enskilda personer får i sig för mycket av något skadligt ämne. Det gäller särskilt personer som äter väldigt ensidigt eller är storkonsumenter av något enskilt livsmedel.