Om man ska åka längdskidor, och särskilt långlopp som Vasaloppet, är förarbetet viktigt. Vallning vet de flesta vad det är, men stenslipning av längdskidor är inte ett lika välbekant begrepp. Vi pratade med experten Mattias Svahn.
– Om vi börjar med vallningen, säger Mattias Svahn, så är människor under Vasaloppsveckan väldigt upptagna av att försöka få till sin skidvallning på ett optimalt sätt.
För att stenslipa längdskidor behövs först rätt verktyg.
– Man behöver fräscht belag med olika mönster, fortsätter Mattias Svahn. Om man lämnar skidan utan paraffin, alltså skidvalla, då blir det en förhårdnad ungefär som när man lämnar ost ute på frukostbordet. När man ska äta kvällsmacka är det en härlig hård yta. Det är samma sak med skidor. Många vallar bara en gång per år. De tror att det räcker med att skidan är grundvallad när de köper den. Det är något som hänger kvar sedan man tjärade skidor. Skidan ska helst stå med paraffin på när man inte ska åka på en stund. Sedan gör man, som vi säger, mättning: man lägger flera lager av både mjukt och hårt paraffin som fyller på och ”mättar” skidans belag. Det optimala är att stenslipa och mätta skidan innan man ska åka Vasaloppet, men det är absolut inget måste. Man kan jobba hårt med en mässingsborste och lägga på några hårda lager med paraffin innan man lägger den riktiga tävlingsvallningen.
Stenslipningen gör att skidan får en viss struktur (mönster under skidan). Mönster kan man även göra genom att rilla skidan med ett handverktyg, något jag själv brukar använda ofta när jag vallar inför min vallaservice till Vasaloppet.
– Enkelt förklarat: ju kallare och torrare vädret är, desto finare, mindre ränder har man i. Ju blötare och varmare, desto fler ränder har man som leder bort vatten. Mer avancerat än så behöver det inte vara med stenslipning. Få fram ett fräscht underlag och sedan olika struktur för olika fören. Det här hjälper vi till med när vi vallar. Vi utför inte stenslipning, men vi gör strukturer i skidan med ett särskilt verktyg. Rätt struktur för rätt före kan göra lika mycket som glidvallan. För att få optimala tävlingsskidor är det en nyslipad skida inmättad med paraffin i olika lager som gäller. Läs mer om det här.
Rätt spann på skidorna
Mattias Svahn framhåller också vikten av spannet på skidorna.
– Det är viktigt att ha rätt spann på skidorna. Det tål att upprepas. Ju kortare fästzon för klistervallan, desto bättre. En högre fästzon gör att det blir tjockare att valla med klister, och ett mer aggressivt fäste. När man lägger burkvalla så lägger man den längre. Normalt, när man har mätt ut skidan och köpt den, ska man ha två streck fram och två streck bak. Det längsta strecket är burkvalla och det kortaste är alltid klister. Om man har struktur på spannet kan man tänka på mitt huvudbudskap när man ska valla för ett långt lopp. Då gäller det att tänka slitstyrka, det ska hålla lång tid.
– Ett Vasalopp är nio mil och lika många timmar för de flesta. När man vallar då, oavsett om det är glid eller fäste, så tänker man på slitstyrkan. Man har en hård, stark produkt i botten. Den är som grunden på ett hus, en bra betonggrund. Det är samma sak här, att man har jobbat bra med skidans grund. När det gäller glidet, då ska man lägga ett hårt (kallt) paraffin i botten, och sedan det bästa paraffinet för dagen ovanpå det. När det gäller fäste är det precis samma sak. Man ska alltid rugga fästzonen med ett sandpapper av grovlek 80 eller 100, oavsett om det är för klister eller burkvalla. Till helgen blir det troligtvis klister, och då ruggar man upp den kortaste fästzonen, och man lägger glid på den angränsande fästzonen. Om man vill lägga in ett grundklister i botten, värmer man in det och, låter det kallna. Sedan lägger man på det dagsaktuella klistret – det kan variera, men det måste binda ihop. Det ska sitta som ett kitt emellan. Man kan inte bara lägga tegelstenar på varandra, utan det måste vara något som häftar vid dem i varandra. Så ibland får man lägga något mellanlagersklister, man måste lägga lager på lager så att de fäster vid varandra.
Undvik skräp
Självklart vet Mattias Svahn betydligt mer i frågan, men som han säger: ”Vi ska inte sväva ut och bli alltför avancerade.” Han har dock ett tips.
– Man kan tänka på att man inte åker in i för mycket skräp på ett långdistanslopp. Ser man att det ligger blåbärssoppa eller annat kladdigt i spåret bör man undvika det. Om man åker in med glidvallningen i det så sugs det upp och tätar till de strukturer som vi pratade om i början. Då får man med det i fästvallningen och all vallning blir smutsig. Man ska undvika i största möjliga mån att få skräp som plastmuggar och sportdryck under skidorna.
Är det en god idé att valla om under loppet?
– Ja, framför allt om det är fören som skiljer sig åt. Om det är två minusgrader och snö i starten, men det är plusgrader i Mora, kan man valla så att det är bra hela vägen. Det som fungerar i plusgrader, fungerar inte i minusgrader. Ibland kanske man kan tvingas att valla om. Med vissa fören går det bra hela vägen. Om det går från minus till plusgrader kan man tjäna på att valla om, men många gånger kan man köra på en vallning hela vägen.
Har Mattias Svahn något roligt minne från Vasaloppet?
– Jag tror att det var en man i Hökberg för några år sedan, som hade lagt paraffin som glid, men han hade aldrig sicklat av det, det vill säga tagit bort allt överflödigt paraffin. Det gör man med en plastsickel, en sådan man skrapar bilrutorna med, och sedan borstar man underlaget och tar bort allt överflödigt. Det hade gått våldsamt tungt för honom. Han hade tagit sig ända till Hökberg, sju mil. Han lämnar in skidorna där, får dem fixade, och tar sig 200 meter bortåt. Han märkte vilken enorm skillnad det var. Han vände och körde mot strömmen, det var hur mycket folk som helst. Han sa ”Tack så mycket!” till vallarteamet och gick ner på knä. Det var en så stor skillnad.
Fler tips hittar du på Vasasvahn.se
Text: Daniel Atterbom