Det pratas mycket om hur det spanas på gymmen – och det är ju inte så konstigt egentligen. Ofta har man lite mer avslöjande kläder på sig och är man singel är väl alltid ögonen med. Frågan är dock hur pass tillåtet det faktiskt är att gå till handling? SportHälsas bloggare Jenny Magnefelt berättar om sina erfarenheter och ger sin syn på saken.
För ett par år sedan hade jag spanat in en riktig snygging på gymmet där jag tränar. Oj så länge jag övervägde om jag skulle ta kontakt eller inte. Han verkade inte riktigt ha ”ögonen” på sig, men det kan ju vara så att man är blyg och därför inte söker ögonkontakt. Jag brukar själv inte vara speciellt blyg, utan lever enligt mitt motto; tag chansen när den ges.
När jag till slut, efter många veckors övervägande gick fram till denna man på gymmet, så visade det sig att anledningen till att jag var helt övertygad om att jag visste hans namn och yrke var för att vi faktiskt haft kontakt ett par år tidigare. Ibland är världen så liten och hjärnan spelade mig ett spratt. Hur som helst så var vi ute på en dejt, men vi insåg nog båda rätt snabbt varför vi aldrig gick hela vägen till att ses i verkligheten när vi haft kontakt tidigare.
Problemet med detta är ju att även om vi var rörande överens om att det inte får bli konstig stämning när vi ses på gymmet framöver, så blir det ju det. Vi hälsar och utbyter artighetsfraser, men jag känner mig tyvärr inte helt avspänd om jag ser att han är där och det retar mig. Min slutsats är alltså; nej, på gymmet vill man ha en avspänd fristad där man kan grimasera, svettas och vara lite allmänt osnygg utan att tänka på vem som ser. På min förra arbetsplats påminde vi ibland oss själva eller varandra om att ”på jobbet jobbar vi”, när det spårade ur och mitt gym-mantra är ”på gymmet tränar vi”!
Text: Jenny Magnefelt