Globen är bokad. Efter tolv år på dansscenen lämnar Bounce över stafettpinnen till nästa generations dansare och de gör det på Bounce vis.
”Det blir en jättemastodont föreställning, dansen är värd det. Men det blir nog svårt att hålla tårarna tillbaka” säger Fredrik ”Benke” Rydman, som varit med sedan starten.
Trots vetskapen om att en karriär som dansare har sina tidsbegränsningar, kom nog beslutet som en överraskning för många. 1997 startades gruppen som kom att förändra danssverige. Med sin mix av popping, locking, boogaloo och new school har de dansat rakt in i svenska folkets hjärtan. Men också de lyckligaste sagor har sitt slut.
Nyligen kom beskedet – den 23 och 24 april nästa år gör dansarna sina sista framträdanden tillsammans som grupp med ”Omega – the last Bounce”.
– Det är väldigt blandade känslor just nu men på något sätt måste man våga bryta och gå vidare när man är på topp, säger Fredrik ”Benke” Rydman.
300 dansare hyllade Michael Jackson
I somras lade Bounce ny mark för sina fötter med sin flash mob för att hylla den avlidne artisten Michael Jackson. Med hjälp av sajten My space samlades 300 dansare på bland annat Sergels torg i Stockholm, för att mitt i vimlet av shoppare, turister och affärsmän på väg till viktiga möten, plötsligt köra Michael Jacksons koreografi till ”Beat it”. Allt filmades och spred sig som en löpeld via internet vilket ledde till att en ny internationell karriär öppnade sig.
– Vi har fått förfrågningar från alla möjliga håll efter det. Internet är ett så himla märkligt medium. Det är verkligen något man skulle kunna utnyttja mer i framtiden, säger Fredrik Rydman.
I januari ska ”Gökboet” spelas i Wien och tanken är att Bounce senaste föreställning ”Caution” ska sättas upp i Korea.
– Trots att vi gör den sista grejen med Bounce i vår, kommer vi att fortsätta med de två föreställningarna internationellt på olika sätt. Vi håller på att ta in lite nytt folk och så, men föreställningen i Globen blir liksom sista natten med gänget. Vi har funderat fram och tillbaka på det länge och ju mer jag tänker på det desto mer rätt känns beslutet. Vi börjar få skador lite här och var, samtidigt behöver vi en nytändning. Många av oss kommer att forsätta med dansen och utveckla andra nya projekt, säger Fredrik Rydman.
Träning tio timmar om dagen
Karriären har tagit på kroppen. Under de mest intensiva perioderna, som inför en premiär, har gruppen tränat omkring tio timmar om dagen. Just nu befinner de sig i England på turné med föreställningen ”Insane in the brain” (Gökboet). Det innebär sju föreställningar i veckan.
– Det är helt galet egentligen. Jag känner av diskarna i ryggen, det är en ganska vanlig dansskada, därför går jag på gym varje dag, inte för att pumpa, utan för att köra rehabövningar och värma upp ordentligt. Allt för att kroppen ska hålla för påfrestningarna.
– Ibland kan jag känna mig som en inrutad maskin där det bara handlar om att få kroppen att fungera. Jag försöker att äta allsidigt och lever efter devisen att så länge man sköter träning och sömn kan man unna sig något något onyttigt i bland.
Under sommaren försöker han ta några veckor ledigt för att vila, annars är det hård träning som gäller, även om det inte är bara fysiken som gör en bra dansare.
– Jag kan ha dagar då jag inte alls känner mig särskilt stark men där den rätta känslan ändå finns där. Det är inget som går att styra över, på så sätt är ju dansen mer en konstform.
Samtidigt är föreställningarna otroligt krävande, Fredrik Rydman har vid något tillfälle jämfört det med att springa ett maratonlopp.
– Man dör på slutet. Den här föreställningen Gökboet, har vi ändå gjort så många gånger att man lärt sig portionera ut energin och ta det lite lugnare i en scener där jag kanske inte har en lika framträdande roll.
Trots hårt slit har han aldrig upplevt dansen som ett jobb.
– Vi har alltid levt på lusten och inspirationen att fortsätta göra nya saker. Det kan man säga har varit vårt signum och jag tycker att vi har lyckats att utveckla oss hela tiden. Man blir liksom aldrig färdig, det är det som är så kul, och jobbigt. Om någon hade sagt att vi skulle vara där vi är i dag, på väg att ha en föreställning i Globen, när vi startade 1997, hade jag trott att det var ett skämt. Vi var ju bara ett kompisgäng som ville träna tillsammans och ha roligt.
En sjujäkla fest i globen
Den sista föreställningen är en hyllning till dansen.
– Det blir en jättemastodont föreställning, dansen är värd det.
Exakt hur det blir är inte riktigt klart ännu, men det blir en sjujäkla fest, det ska koka i Globen. Och det blir nog svårt att hålla tårarna tillbaka, säger han sedan.
– Jag är mest stolt över att vi alltid har gjort precis som vi har velat och den största glädjen är att folk har gillat det vi har gjort. Jag hoppas att vi har öppnat för en ny generations dansare. Vi har märkt att vi har betytt mycket för människor och det är mer värt än något annat, säger Fredrik Rydman.
Han hoppas själv kunna fortsätta jobba med att utveckla dansen och göra kreativa föreställningar som koreograf, samtidigt som Bouncetiden är något han alltid kommer att minnas.
– Jag är så glad att vi är kompisar. Vi har blivit som en familj och det är min bas i livet. Det är få förunnat att kunna ha så fantastiska upplevelser tillsammans. Trots att vi kommer från så olika bakgrunder är den vänskapen något som finns kvar för livet, säger Fredrik Rydman.
Detta är Bounce:
Medlemmar: Alvaro Aguilera, David Dalmo, Joe Jobe, Filmon Michael, Fredrik Rydman, Ambra Succi och Jennie Widegren
Föreställningar: Rot (1998), Rot2 (1999), Asfalt (1999), Rotmos (1999), Freaky flow (2000), Bounce the show (2001), Bounce vs Petter (2002), The Score (2003), Live (2005), Insaine in the brain (2006), Caution (2008)
Vann ny publik: I somras för sin flashmob på olika platser i Stockholm som en hyllning till den avlidne artisten Mikael Jackson. Det hela ledde till projekt i Wien och Korea, bland annat.
Just nu: Aktuella med föreställningen Insaine in the brain (Gökboet) på turné i England. Planerar för sin sista föreställning som grupp i Stockholm, Globen den 23-24 april 2010.
Skribent: Maria Lindblå