Att gå ner snabbt och behålla vikten

Att gå ner snabbt och behålla vikten

När jag vägde in mig på förlossningen den 6 januari vägde jag över 100 kilo.

Tresiffrigt på vågen. Där och då var det lätt att blunda för dessa tre siffror och istället fokusera på barnet som skulle komma.
Väl hemma, cirka10 kilo lättare, var det desto svårare. Men första tiden med bebis är det enkelt att gömma sig i jättejeans, stora tröjan (köpt på herravdelningen på sportbutiken, alla andra var för små). Men sen, när vår lilla tjej var tre år och det andra livet på något sätt kommer tillbaka, när man vill klä sig fint, känna sig fin när man går ut och det inte gick. När tröjorna från sportbutiken känns fåniga och hopplöst otrendiga. När man efter 58:e varvet på ”stora-storleks-avdelningen”
fortfarande inte hittar några kläder som man faktiskt vill ha, utan plockar ner något stort tält, ja de tror att alla stora ska ha skrynkliga tält, tröttnade jag.

I övrigt var jag faktiskt i god form, klarade att springa bra, utmärkta blodvärden och tränade 3-4 gånger i veckan. Men stod still i vikten. Och hade dåligt självförtroende. Detta gömmer man så lätt bakom en glad fasad. Det vet många som är överviktiga. Det vi inte har i utseende tar vi igen på trevligheten, liksom.

Avlägset mål
När jag hade räknat ut att jag borde gå ner 25-30 kilo för att få ett bra BMI-värde kändes det som ett väldigt avlägset mål, dessutom ville jag som många andra ha reslutat nu, snabbt. Jag kan ganska mycket om viktnedgång och kost efter  gymnasieåren på restauranglinjen och som aktiv inom boxning, en idrott som kräver järnkoll på vikten. Jag vet att för att förlora ett kilo måste man ha gjort – 7 000 kalorier. Det ultimata för att gå ner i vikt och inte sätta sin metabolism i svaj
är att hålla sig på strax över 1800 i kaloriintag per dag och sen träna så mycket man orkar och hinner. I bästa fall kan man då göra strax kring -0,7 i veckan. Förutsatt att man håller sig frisk och kan träna och hålla uppe förbränningen. Men oj vad det kändes trögt att behöva hålla på ett helt år, eller ännu längre för att uppnå en bra vikt.
Det var i det läget som jag träffade en bekant som hade gått ner i vikt i rasande takt – och frågade hur. Hon berättade att hon med hjälp av ett viktcenter hade gått på VLCD-diet. Jag tyckte det lät som ett bra alternativ och googlade på just ”VLCD och LCD”. Very low calorie diet.

Denna metod är utan tvekan ”hardcore” om man jämför olika sätt att gå ner i vikt. Men jag älskar utmaningar och är i övrigt fullt frisk och har bra blodvärden. Därför kunde jag inte låta bli att testa. Nu skulle jag nog rekommendera de flesta att göra en VLCD- eller LCD-kur under mer kontrollerade former och gärna i grupp. Det kan vara farligt att göra en sådan här kur om man inte är fullt frisk och man bör som alltid lyssna på sin kropp, och sluta om det känns fel.
Uppfylld av utmaningens energi åkte jag och handlade pulver för två veckor och hade som mål att först och främst se om det hände något, om viktnedgången kom igång skulle jag fortsätta. Jag gick ner sju kilo de första två veckorna. (Första 3-4 kilona är egentligen bara kolhydratdepåer som tömts, dessa binder vätska och därigenom går man ner i vikt, samma sak
som om man går över från vanlig kost till väldigt kolhydratsfattig diet. Då rasar man första veckan men sen börjar den verkligen nedgången.) Sen rasade kilona av mig.

Träna träna träna
Det jag däremot märkte var att jag blev otroligt mycket svagare fysiskt och fick ta lättare vikter på gymet. Jag sprang  långsamt. Men jag höll ut och tränade mycket även under kuren. Det är viktigt att hålla kvar främst styrketräning och viss långsammare kondition medan man gör kuren, dels för att det är viktigt att fortsätta träna efter kuren och har man inte rutiner får man in dem under den här tiden, men också för att undvika att man förlorar muskler istället för fett under  viktnedgången.
Det som var jobbigast var egentligen något helt oväntat – att inte få tugga. Man saknar att tugga. Och gemenskapen kring måltiderna förstås. Första veckan hade jag ofta ont i huvudet, säkert också beroende på att jag helt slutade med koffein på samma gång. Men sen går det faktiskt bra. Det är lite skönt att inte behöva välja bort saker hela tiden utan välja sin
”shake” istället. Man visste liksom vad som skulle komma till lunch… En annan sak som slår mig i efterhand är att jag aldrig har känt mig så frisk som jag gjorde under kuren, antagligen för att man verkligen får i sig det man behöver och inget överskott på kolhydrater eller annat som kan vara fälla när man håller sig till vanlig kost.
När jag har gjort en tioveckorskur, började sommaren närma sig och med den semestern. Eftersom förbränningen i kroppen är mycket lägre jämfört med vanliga fall är det lätt att få jojjoeffekt efter en kur om man börjar heläta direkt så  rekommendationen är att man introducerar vanlig mat under en längre period och varvar med shakes. Jag gjorde detta i ungefär 2-3 veckor, tränade fortfarande både löpning och gym. Dessutom nådde jag mitt mål strax innan semestern. Jag hade gått ner 28 kilo på 3 och en halv månad. Mitt slutmål!
Under en månads semester blev det mer vanlig mat, många grillkvällar och en och annan glass. Under fyra veckor tittade jag inte ens på en våg och var naturligtvis jättenervös när jag kom hem och kunde väga mej igen. Men se – inte ett gram hade jag gått upp! Jag hade gjort val under semestern som att äta nyttigare om jag ätit något mindre hälsosamt dagen innan. Förut struntade jag i sådant. Men nu med min nya vikt och mina nya jeans ville jag stanna där och motivationen var helt annorlunda. Nu är det höst och snart vinter men vikten håller i sig och jag kan rekommendera andra att testa, men som sagt gör det gärna i organiserad form och bara om du är fullt frisk – och om du är riktigt motiverad!

Jessica Nyström
AD för tidningen SportHälsa som äntligen kommer in i samma jeansstorlek som när hon var 18 år!

No Comments Yet

Leave a Reply

Your email address will not be published.