Therese om marathonloppet på Cypern: “Vindpustarna från havet gav mig energi”

Therese om marathonloppet på Cypern: "Vindpustarna från havet gav mig energi"

Sprungit har vi gjort sedan forntiden. Nu letar många sig utomlands för nya utmaningar.

Sporthälsas PT-bloggare Therese Westerdahl drog iväg med marathonskorna och hiking-ryggsäcken till den cypriotiska staden Limassol för att möta Aphrodite och känna doften av milslånga apelsinodlingar i Cyperns näststörsta stad.

Flygplatsen i Larnaca på Cypern, lunchtid i början av april.

Cypern är den tredje största ön i Medelhavet med ett stort kulturarv. Vi möts av en trevlig man från Visit Cyprus: ”Please follow us Mrs. Westerdahl”. Jag och min man Pär, som följer med som fotograf, blir guidade vidare till den bil vi får låna under den fem dagar långa vistelsen.

Efter en lång genomgång av vänstertrafiken lämnar vi Larnaca och kommer fram till Atlantica Miramare beach hotel. Hotellchefen möter upp oss vid ankomst och visar oss till vår minisvit med utsikt över havet och det stora poolområdet.


Jeansen byts ut mot badkläder och vi njuter vid det fina poolområdet. För den som gillar avkoppling, fina stränder och god mat är det rätt ställe att vara på.

Frukosten dagen därpå är mer än godkänd med en fin crema på cappuccinon. Vi skymtar vår guide Dimitris, som denna dag ska ta oss till platsen där Aphrodite sägs ha kommit upp ur skummet.

På vägen dit hämtar jag smidigt  nummerlappen inför Limassol Marathon som jag ska springa nästa dag. Tävlingsnerverna gör sig påminda. Med ett sug i magen kör vi längs med kusten.

Dimitris är pratglad och vi lär oss om ön, kulturen, och att det inte är någon idè att tvätta bilen, för det kommer massa dust från Saharaöknen. Många får svårt att andas och använder en mask som skydd. Han gestikulerar mot bergen, man kan åka skidor på toppen för att sedan simma i havet, med bara en timmes bilfärd mellan platserna. Vi avnjuter espresso och juice på Petra Tou Romiou, birthplace of Aphrodite.

Efter lunch på fiskerestaurangen Yialos Tavern var vi laddade för hiking i bergen. Fantastiskt landskap med olivträd, timjanbuskar och massvis med harar på den gröna, varma slätten. April månad motsvarar vår högsommar.


Detta är mitt fjärde marathon, första utomlands och första gången jag springer så långt så tidigt på morgonen. Startskottet går 07.00. Många nationaliteter passerar starten vid kustlinjen denna magiska morgon.

De första kilometrarna går genom gamla staden, böneutrop från moskèerna, folk som jublar, och musik i massor. Efter ungefär 8 kilometer minskar antalet åskådare för ett tag och 25 långa kilometrar väntar i solen och den 30 grader varma luften. Vindpustarna från havet och saltstänken ger mig energi.

33 kilometer passerade, en seg och lång backe väntar. Tankarna kommer: ”Varför gör jag detta?” Börjar känna av höfterna, och benen börjar bli tunga. Varje kilometerskylt ger mig hopp, nedräkning. Plötsligt får jag ny energi vid 39 kilometer. Banan är platt och asfalten kokar.


Jag ökar tempot de två sista kilometrarna och ser Pär på en pelare på upploppet. Jag anstränger mig för att springa lätt och snyggt och hinner till och med insupa havets doft intill. På torget visar tavlan 42 kilometer och glädjeruset infinner sig. Jag möts av löpare med sopsäckar, någon står och mår illa, en tredje har kramp. Löpare vankar av och an, lite lätt förvirrade, värmeslag eller “dust from Sahara”?

I solstolen samma eftermiddag. Kan inte vända mig, hasar fram över poolområdet och får misstänksamma blickar på mig. Medaljen på solstolen, pressar den i handflatan och några lyckotårar kommer. Jag är grymt stolt.

Buffèmiddagen på hotellets restaurang, Thalassa Restaurant and Terrace, smakar gudomligt denna kväll.

Ett besökt i Omodhos kan jag varmt rekommendera, cirka en timmes bilfärd från huvudstaden Nicosia. I byn produceras mycket vin och i augusti varje år hålls en vinfestival efter årets skörd. Vi besökte en privat vinodlare och smakade deras viner.

På vägen tillbaka stannade vi till vid trevliga Lemesos-marina för att sedan återvända till Miramare beachhotel. Vår sista natt hade resebyrån, Visit Cyprus bokat, in oss på ett boende i Tochnibyn i Larnaka-distriktet. Charmigt old town house i två plan med terrass och pool.

De bjuder på fin kulinarisk middag från familjeköket. Många som är ute och vandrar bor på Dionysus Mansio. Finns mängder med fina vandringsleder i bergen.

Just de bergen fightas vi med med sista dagen, på mountainbikes. Mina ben har börjat återhämta sig, känns nästintill overkligt att två dagar efter målgången kämpa uppför på en mountainbike. Vår guide för dagen heter Börje och är ägare av Cycle in Cyprus. Han tar oss, med noga utprovade cyklar, med på en av alla rutterna i bergen. Triple Single Track kallas den, med en klättring på 1 600 meter.

Börje ropar “släpp på bromsen”! Jag far nerför och försöker väja för rötter och gropar. Han ropar igen, “låt cykeln styra”, och då, envis som jag, är släpper jag helt. Jag försöker hänga med grabbarna men när stigningen, som påminner om en vägg, kommer så traskar jag upp.

På kammen står grabbarna lätt andfådda. Jag, fortfarande livrädd för det har gått fort nedför, och jag har mjölksyra i benen efter den långa stigningen.


Två dagar senare sitter jag på svenska mark och googlar på tävlingscyklar, mtb. Med en lite mörkare ton på armarna, upprymd av att ha klarat av ännu ett marathon, med den vackraste kuststräckan jag sett under ett lopp. Jag är fylld av energi och med ett leende konstaterar jag att detta kan vara bland det roligaste jag gjort. 

Text: Therese Westerdahl
Foto: Pär Westerlund 

Inga kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras