Intervju med Jan Waldekranz – om tennis, prostatacancer och att åldras

Sen den minnesvärda rollen som ’Nalle’ i Snowroller, har Jan Waldekranz i många år tillhört Dramatens fasta ensemble och medverkat i många filmer och tv-serier. Läs om hur Jans passion för tennis håller honom ung och kampen mot prostatacancer.

Det är svårt att tro att den hjärtekrossande skidläraren från Sällskapsresan 2 fyller 67 i år. Dels för att man inte kan tro att det var så längesen den älskade filmen hade premiär, men mest för att Jan Waldekranz knappt ser ut att ha åldrats under tiden. Vi fick en pratstund med Jan om det som ligger honom lika varmt om hjärtat – träningen!

Intervju med Jan Waldekranz – om tennis, prostatacancer och att åldras

Har du alltid utövat nån form av sport?

– Ja, jag växte upp i Södertälje som ju var en småstad på den tiden och där lekplatsen var vår idrottsplan. På vintern spelade vi ishockey och på sommaren fotboll och tennis, bland annat med Björn Borg som växte upp i samma område. Jag spelade tennis tills jag var 13 år då musiken tog över och det blev trummor istället, men jag tog upp tennisen igen några år senare.

Fick du rollen som Nalle eftersom du var sportig?

– På sätt och vis. Jag spelade tennis med Lasse Åberg som frågade om jag kunde åka skidor, vilket jag kunde. Lasse frågade om jag kunde åka slalom på en skida, vilket jag faktiskt också kunde eftersom skidbacken i Södertälje var så liten att vi tog av en skida när vi tävlade mot varandra för att få en större utmaning. Lasse trodde först att jag skojade men tyckte såklart att det var kul och då behövdes det dessutom ingen stunt för mig i scenen när jag tävlar mot Lasse och åker på en skida.

Vad fick dig att fastna för just tennis?

– En stor skillnad jämfört med till exempel ishockey och fotboll är att man kan spela och utveckla sitt spel hela livet. Det finns undersökningar som visar att regelbunden tennis är den mest hälsobringande av alla motionssporter som kan förlänga livet med tio år. Tennis slår både gym och jogging eftersom det är fysisk träning där hela kroppen är inblandad och även fin träning för hjärnan. När du spelar tennis har du hela tiden en strategi, bollen kommer och på en hundradels sekund måste du fatta beslut om vad du ska göra med den.

Drabbades av prostatacancer

För fem år sedan drabbades du av prostatacancer, hur påverkade det dig?

– Jag fick en inbjudan kallad Stockholm 3 som skickades ut till män i min årsgrupp för att kontrollera PSA-värdet. Mitt blodprov visade då ett förhöjt PSA-värde varpå en biopsi gjordes. Det visade sig att jag hade aggressiva cancerceller i min prostata. Jag kontaktade direkt landstinget för att höra när jag kunde få tid för operation men de kunde inte ge mig något besked över huvudtaget. Jag hörde då efter om min arbetsgivares sjukförsäkring för mig täckte en privat operation vilket den inte gjorde. Eftersom jag hade aggressiva cancerceller i min kropp ville jag bli opererad inom en rimlig tid så jag blev tvungen att köpa en privat operation.

Misstanken om min prostatacancer uppkom via ett blodprov, så jag är en förespråkare för att män kollar sitt PSA-värde. Alla män från 45 års ålder borde ges möjligheten regelbundet, i synnerhet om någon i familjen har drabbats tidigare. Min pappa hade prostatacancer och då hamnade jag automatiskt i en större riskgrupp. Och var sjunde svensk man drabbas. Jag har kamrater som har dött i den här sjukdomen, och jag har kamrater som kommit sent när cancern har börjat sprida sig. Sjukdomen påverkas i hög grad om hur fort man kommer till läkare.

Hur lång tid tog det innan du kunde jobba och träna igen?

– Jag filmade i Maria Wern redan två veckor efter min operation, så jag hade nästan ingen konvalescens alls. Fem dagar i total vila använde jag för att återhämta mig. Först försiktiga promenader och sedan stegvis mer, bit för bit. Efter ett par månader kunde jag spela tennis igen.

Hur viktig skulle du säga att träningen är i ditt liv?

– Träningen är en av de viktigaste sakerna i mitt liv. Jag mår bra och känner mig lycklig av träning. Och jag duschar iskallt efteråt, vilket gör att jag känner mig ändå friskare och starkare. Återhämtning är också viktigt, oavsett vilken typ av träning man gör. Min idé om tennis är att spela varannan dag eftersom återhämtningen är lika viktig som själva träningen. Men det allra vikigaste i mitt liv är bra, nära relationer.

Hur känner du inför att bli äldre?

– Jag fyller 67 i år, men får fortfarande roller där karaktären är runt 50. Det sägs att 70 är det nya 50, och det är intressant för det är så jag känner mig. Och när prov på mina värden tas så är jag ca 20 år yngre. Jag är övertygad om att det till stor del beror på tennisen och förstås ett, för övrigt, sunt och roligt liv. Jag äter bra, sover bra, tränar regelbundet, återhämtar mig, lever med musik och har mycket som gläder mig. Att ha en positiv livssyn och uppskatta livet är val jag gjort och medvetet gör varje dag.

Hur mycket tränar du idag?

– Dagliga hundpromenader och tennis varannan dag om jag är i dagsform. Trummor minst en halv timme gärna varje dag för fokus, koordination och meditation. Jag kanske bör säga att jag även har ett digitalt trumset för att kunna öva med hörlurar utan att störa andra. 

Vad har motiverat dig att ta dig tiden att träna genom åren?

– Det är en bra fråga, för många människor säger att de vill träna men att de inte har tid. Frågan är då varför de inte tar sig tid? Vad man väljer att lägga tid på är en fråga om prioritering. Om man inte tar sig tid för träning och återhämtning hamnar man lättare i nedstämdhet eller ändå värre i utmattning. Man får sämre kapacitet i sitt arbete, behandlar de man älskar sämre och man kan till och med förlora den spontana glädjen.

Livet har olika perioder precis som dygnet. Morgon, förmiddag, eftermiddag, kväll, natt. Likaså har ju livet barndom, ungdom, vuxen, gammal, med olika uppgifter och utmaningar att hantera och lära sig av. För hela livet är en möjlighet att utveckla sig själv och att växa som människa i samspel med sin omgivning och världen.

 

Intervju och text – Jennie Kilgren – Copykatt.se