Vaknade med ansträngd hals. Sedan jag hade halsböld sommaren 2017, så är jag extremt försiktig med att träna när jag känner av lite i halsen. Vill aldrig någonsin ha halsböld igen!! Så idag hade vi först tänkt att springa Höstmilen, som sedan övergick i ett långdistanspass med löparryggsäcken, men som till slut ledde till inget löppass alls… Det blir inte alltid som man har tänkt sig. Jag kände verkligen sådan saknad av att springa idag. Nästan så jag blev tårögd. Sjukt att man kan känna sig så engagerad och påverkad av något som jag gjorde igår. Det har ju liksom inte gått flera veckor utan löpning… Satt och bläddrade igenom bildflödet i mobilen och drömde mig bort. Hittade en bild som jag inte har publicerat tidigare. Nu hoppas jag bara innerligt att halsontet försvinner till på onsdag, då det är Runacademyträning igen. Älskar onsdagsträningarna!
Halsont och feber ska man absolut inte nonchalera. Träna inte när du har något av dessa två! Det är inte på något sätt värt konsekvenserna. Se till att ta hand om dig och värna om din hälsa, så har du istället förhoppningsvis ett livslångt och regelbundet aktivt liv. //Vickan
Så klokt att du avstår när du har känningar i halsen. Jag hör alldeles för många som tränar trots halsont – undrar varför folk inte är mer rädda om sig. Att träna en träning med halsont kan ju innebära mängder med dagar utan träning om man blir följdsjuk sedan…Krya på dig! Kram Sara
Tack Sara! Och många kloka ord du skriver. Efter halsbölden är det definitivt inte på något sätt värt att träna med minsta känning. Kram Vickan
PS. Glömde skriva – vilken grymt bra löparbild. Man ser verkligen att du är in action och fokuserad på vart du sätter i fötterna!
Haha. TACK för PS. Jag, var verkligen fokuserad på rötterna och stenarna… Kram igen.