Krossat käkben och val av häkte

Löven på björken utanför fönstret här i Gävle börjar bli gula, och en solig höstdag har väckt mig till liv. Igår anlände jag till tågstationen i Gävle, men det var inte den lättaste resan jag har gjort.

Efter skolan åkte jag hem och åt lunch, klämde in ett snabbt träningspass och sedan tog jag tunnelbanan till TC. Tåget skulle avgå 17:15, men först kl. 17:50 rullade det in på perrongen. Jag klev in i den obokade vagnen, och valde den lugnare mer avskilda delen som är reserverad för djur. Bredvid mig satte sig en smått suspekt man, och vräkte i sig ett stort mål från Burger King. Jag plockade upp datorn och började arbeta med mitt. Alla i den lilla vagnen hade avskärmat sig med sina hörlurar och stirrade lojt ut genom fönstret.

Att höra ett samtal som man inte ska.

Telefonen ringde för manen bredvid mig och då började spänningen gripa tag om min nyfikenhet. ”Har polisen fångat honom än?” – Det var hans första fråga.. Jag hajade till, men resterande personer i vagnen satt fortfarande oberörda. Samtalet fortsatte med i stora drag om hur han skulle backa upp den som han talade med, en person som flydde från ett gäng, var jagad av polisen och där hans kompanjon hade blivit misshandlad till den grad att käken knäckts.

Tåget saktade in och stannade. ”Obehöriga på spårområdet”. Vi blev stilla stående länge och mannen bredvid mig fortsatte att instruera den andra i telefonen. ”Jag förstår att du vill döda honom, men du vet vad som händer då, livstid! Och du har inte ens några bra häkten kvar att komma till. Se förresten till att han inte tar för mycket morfin, jag förstår att han har ont, men han får inte börja med droger igen.

Tåget fortsatte rulla i sakta mak till Arlanda, och först där efter kunde det köra vidare i normal fart. Det blev en väldigt lång tågresa, med försening på över två timmar, men även en nervgripande resa. Tänk att här går vi runt tillsammans på jorden, alla äter, sover, andas och rör sig, men detaljerna där runt om kring skiftar från person till person som natt och dag. Spännande var det, men jag vart lättad då mannen klev av på stationen innan mig. Nu ligger jag på sofflocket med en spinnande katt på magen, och ska strax ta itu med helgens mys, PUSS & KRAM

No Comments Yet
bbb