Ett steg närmare ätstörning

Som många av er säkert har lagt märke till har jag under de senaste dagarna betett mig lite märkligt kring mat på Instagram. Allt har mätts, vägts och skrivits upp. Detta beror på att vi i skolan ska utföra en 7-dagars lång kostregistrering.

Vi ska äta och bete oss som vanligt, och jag får vara vaksam på att inte ska strunta i mitt vanliga småätande bara på grund av invägningen, eftersom allt då blir totalt missvisande. Mitt i allt det här ska jag inte sticka under stol med att det är ganska psykiskt påfrestande.

Som tjej i dagens samhälle finns det konstant påtryckningar om att man ska vara smal hit och dit… osv. Trots att jag är säker i min kropp kan även jag känna av förhållningssättet kring utseendeideal. Där det ex. har hänt att folk skickar sina inte så ”finslipade” kommentarer kring min kropp till mig, och dom tycker att det är ok att säga vad man vill eftersom det sker över nätet…

Energin som många ödslar på tankarna kring vad man får/ får inte äta bör läggas på något mycket roligare. Visst att kostregistrera all mat kan vara bra för att få ett hum om kalorier etc. men det bör ej gå till överdrift! Det skapar en extrem medvetenhet om allt som stoppas i munnen, vilket inte är bra för alla, och negativa tankar kan lätt komma som ett brev på posten.

Än så länge tycker jag mest att det är jobbigt att minnas att göra själva registreringen av maten, och jag tror inte att min hjärna kommer börja tänka destruktiva tankar. Detta beror antagligen på att jag äter hälsosamt, kan inkludera onyttigheter då jag själv är sugen på dom och har viljan att äta bra för att kunna träna bra.

Det gäller att hitta sin egen bas, och kunna falla tillbaka mot den då det blir jobbigt. Nu ska jag sätta igång och laga, mäta och äta middag innan gymmet, PUSS & KRAM

No Comments Yet
bbb