Godmorgon alla sötisar!
I lördags fick jag mig en ordentlig sovmorgon. Vid lunch följde jag med F till Bun meat bun där jag fungerade som sällskap och drack lite PWO medan han käkade hamburgare (jag hade redan ätit hemma). Därefter brände jag av ett rejält pass på gymmet.
Efter gym, dusch och fix gick vi till slussen och satte oss på ett café, jag passade på att plugga och han kunde läsa en bok. Efter ett tag behövde jag besöka damrummet, och på väg tillbaka till boret vet jag inte riktigt vad som hände.
Plötsligt slutar min ena fot fungera och jag fullkomligt faller handlöst nedför deras trapp. Under fallets gång går allt i slowmotion. Det dunsar till av mina fötter som slår emot trappen, och jag ser hur folk börjar vända sig om. Hela tiden känns det som att fötterna ska få fäste, och jag tror att jag kommer kunna räta upp det sjuknade skeppet. Men icke sa Nicke, jag faller rak ned och slår nästan huvudet i knät på en man som sitter i en fåtölj nedanför trappan. Snabbt försöker jag kravla mig upp från golvet. Då ser jag att självfallet hela cafét har ställt sig upp för att se vilken tung sumobrottare som tumlade runt på golvet. Jag vet inte riktigt om ordet pinsamt täcker känslan som for genom kroppen just då. Hur som helt var jag mer eller mindre oskadd och ilar snabbt som attan tillbaka till min plats.
Egentlig är jag mest tacksam att jag inte gjorde något sådant när jag var yngre, då hade jag verkligen skämts ögonen ur mig. Nu försökte jag iallafall ta det med en klackspark. Haha, så nästa gång ni snubblar runt som Bambi på hal is kan ni alltid finna tröst i att, det har jag också gjort! PUSS & KRAM
Ha en fortsatt bra dag!