En mil + det sjukaste som har hänt

Igår satsade jag på konditionsträning! Jag laddade med en NOCCO och sedan satte jag fart. Efter ca 40 min hade jag kommit 6km och jag slogs av tanken “tänk om jag orkar springa en mil!” Challenge accepted!

Jag höjde farten och såg sedan hur kilometerna tickade på. Vid 7,5 började det bli svårare att svälja. Vid 9 km stängdes tråkigt nog min peppande musik av, men då var jag däremot så nära att det var bara att kämpa på.

Vid den magiska siffran 10 km rusade glädjekänslorna och mållinjen var nådd!

Här slutar dock inte min historia. Om ni har hängt med på bloggen ett tag, har ni säker märkt att jag brukar vara duktig på att då och då låsa mig ute. Nu var det dock länge sedan något sådant hände, vilket kanske gjorde att det var dags för ett nytt koncept.

När jag var mitt inne i stretchingen efteråt började jag ana oråd. “Vart la jag skåpnyckeln?” Det kändes så konstigt eftersom jag inte kunde hitta den på någon av de vanliga platserna. Tillslut ser jag att nyckeln har lyckats smita in i ett litet litet hål i själva löpmaskinen, där man placerar vattenflaskan.

Alternativ 1. Klipp upp låset

Alternativ 2. Skruva sönder löpmaskinen för att få ut nyckeln

Jag gick till den stängda receptionen med en gnutta hopp om att det skulle finnas en bultsax. Men “konstigt nog” ligger inte bultsaxar och dräller lite här och var.. Därefter begav jag mig tillbaka till skåpet och glodde på det låsta hänglåset. Den taktiken fungerade inte heller, och då frågade jag en man som passerade om receptionen var öppen på söndagar. Nej det trodde han inte.

Han frågade om han kunde hjälpa till med något och jag visade min oåtkomliga nyckel. Han konstaterade lika som mig att det var 1 på miljonen att den skulle hamna där, innan vi gick på gemensam bultsaxjakt. Utan fångst gick vi sedan tillbaka till skåpet och glodde på det tillsammans. Slutligen frågade han om jag var rädd om låset. Jag svarade nej, varpå han tog tag i låset och gjorde ett häftigt ryck. Sim sala bim och skåpet öppnade sig! Manen tittade upp med en busig blick och räckte över det trasiga låset till mig som stod och gapade. Tusen tack, det hade inte varit kul att behöva gå hem utan skor eller leva utan plånbok!