För ett tag sen bestämde jag för att släppa allt vad program, prestation, mål och krav var när det gällde träning. Jag har länge tränat utefter olika program och haft en hel del mål och krav på mig själv. Det har varit ohållbart och i slutändan gjort mig rätt så stressad.
För ett tag sen bestämde jag för att släppa allt vad program, prestation, mål och krav var när det gällde träning. Jag har länge tränat utefter olika program och haft en hel del mål och krav på mig själv. Det har varit ohållbart och i slutändan gjort mig rätt så stressad.
Till exempel – jag sätter upp ett träningsprogram. Blir supertaggad på att följa det och planerar min vardag utefter det. Första veckan går bra. Andra veckan börjar det skava. Och tredje veckan blir jag förkyld och så skiter sig allt. Jag hittar inte tillbaka efter att det inte gått som jag planerat. I mitt fall beror det också ofta på att min kroniska smärta och mina leder inte tillåter ett visst pass eller en viss övning på vissa dagar som jag inte kan förutse. Då gäller det att anpassa, vilket jag har gjort, men det har tärt på mig för jag blir så besviken på att lederna inte mäktar med den farten eller tyngden som jag planerat att hålla. Och i och med alla mål och program att följa kom också kraven. Det kan vara en bra motivation om man en dag inte känner för att gå till gymmet så gör man det ändå för programmet säger det. Men för mig blev det tillslut ett måste. Vilket träning är, vi behöver inte lura oss själva. Träning är ett måste och superviktigt, både för själ, hjärta och kropp. Men det var inte längre ett roligt måste. Det var ett kravfyllt, prestationsångesthöjande måste.
Så jag släppte allt. Dels för att jag inte mäktade med den stressen jag kände, men också för att hitta tillbaka till den punkten då jag tyckte träning var roligt. Min plan numera när jag går till gymmet (eller ut, eller drar fram yogamattan hemma eller vad som helst) är att ha roligt och att det ska kännas bra, att jag ska må bra när jag går därifrån. Och det här är vad jag har lärt mig:
1. Träning är roligt. Och med mindre krav blev det roligare att träna = går till gymmet oftare.
2. Att bara ”lalla runt” ger rejält med träningsvärk. I och med att jag varierar övningarna så mycket och gör det jag känner för har jag använt muskler som jag inte använt på ett tag vilket resulterar i rejält med träningsvärk. Jag tillhör den skaran människor som tycker om träningsvärk så ser det som positivt!
3. Jag får mindre dåligt samvete. Faktiskt inget dåligt samvete alls, när min kropp inte klarar av träning. För jag har som mål att träna för att må bra, och om jag inte skulle må bättre av att träna en dag (tex det skulle göra mer ont) så får jag inte dåligt samvete för att jag stannar hemma och gör andra saker för att må bra. Träning är inte det enda sättet att må bra!
4. Jag blir inte besviken när träningen inte går som jag har planerat. För jag har ju inte planerat den! Om jag har funderat ut att jag nog skulle vilja göra marklyft en dag, men så går inte det för att ryggen gör för ont – inga problem. Då sitter jag på cykeln en stund eller gör övningar med kettlebell. Jag kan snabbt anpassa till vad kroppen klarar av för dagen utan att den gnager någonstans i bakhuvudet att jag frångår mitt träningsprogram, då träningsprogrammet för tillfället inte existerar.
5. Jag vågar testa nya saker. Jag håller mig inte till samma saker utan har helt nya ögon på träning. Vad är det för maskin och hur funkar den? Kan jag använda vikterna på det här sättet? Skulle jag tycka det vara kul med ett crossfit inspirerat pass?
6. Jag är glad efter träningspass. Jag är aldrig besviken på att det inte blev som jag planerat, eller har dåligt samvete. Ibland är jag ledsen för att det gör ont, men det kommer med sjukdomen. Men allt som oftast är jag glad och nöjd – för i och med att släppa träningskraven fick jag också ett annat perspektiv, att all träning är bra träning. Det är lätt att säga men inte så lätt att känna. Men nu känner jag det verkligen efter varje träningspass och känner mig stolt över den insats jag gjort utefter mina förutsättningar just den dagen.
7. All rörelse är bra rörelse. Fortsätter lite på den tidigare punkten. Jag började hitta hur vardagsträning också är träning när jag släppte mina träningsmål och program. Jag måste inte åka till gymmet och köra tunga knäböj för att känna att jag har tränat. Om jag har promenerat till affären eller gått två varv och slängt sopor samtidigt som jag också har städat hela lägenheten – det är också en typ av träning. Vardagsmotion ska vi verkligen inte förkasta. Det blev lättare att hitta träning i vardagen helt enkelt.
Så om du också känner, så som jag gjorde, att träning inte längre är ett roligt måste och du känner dig oinspirerad – välj att släppa kraven på den. Välj att ha ett träningsmål som säger att du ska träna för att må bra. Du ska gå ifrån gymmet med ny energi och en glädje som du inte hade innan. Kanske kommer du inte få de resultaten som du fått innan, men helt ärligt – är inte ett inre välbefinnande bättre än att snabbt få resultat?
Känner du att du inte riktigt vet vad du ska göra på gymmet eller göra för typ av träning? Boka in ett instruktionspass eller kolla på nätet efter hur du kan göra olika övningar. Eller gå på pass. Eller välj en helt annan träningsform ett tag. Vi har tillgång till så mycket information så lätt nu, så om du känner dig vilsen utan ett program så lovar jag dig att du snabbt kan hitta instruktioner till din ”spontanträning”.
Kanske kommer jag planera min träning i framtiden, eller följa något träningsprogram men som det ser ut just nu trivs jag väldigt bra med det här!
Jag önskar dig all lycka! Skriv gärna hur det gick om du bestämmer dig för att träna för att må bra utan krav på prestation 🙂
