Inte som planerat

Hej på er 🙂

 

Hej på er 🙂

 

Idag var tanken att jag skulle på föreläsning, läser en kurs på GU genom jobbet som jag tycker är jättekul. Men min höft har låst sig flera gånger på morgonen och trots mina försök har jag bara stannat upp, ramlat, svurit och skrikit. Är för feg för att sätta mig på bussen till stan och vill inte att höften ska låsa sig när jag reser eller sätter mig upp under föreläsningen. Och så den lilla detaljen att det gör så helsikes ont och det gör mig trött, så trött. Så jag är hemma. Och jag har så fruktansvärt dåligt samvete. Jag tänker “jag är ju egentligen inte sjuk” och känner mig som en skolkare.  Men så ligger jag här i soffan, fullproppad med alvedon 665 och min vid behov anti-inflammatoriska medicin, smort in nedre delen av ryggen med tigersalva, och en värmefilt över höfterna och tänker; det är ju fel. Det är ju fel att jag har dåligt samvete. Jag ÄR ju sjuk. Det är bara det att det inte är ett virus eller något som smittar. Men eftersom det är kroniskt och jag har det jämt glömmer jag av att det är faktiskt är en sjukdom som begränsar mig. För det mesta är det bra att jag glömmer det och inte hela tiden tänker att den är funktionshindrande emellanåt.  Å andra sidan kan det vara mindre bra då det väl slår till och jag så smärtsamt blir påmind om hur det faktiskt ligger till.

 

I vilket fall som helst så ska jag tillägna dagen vila och så mycket yoga och sjukgymnastik som är möjligt. Sjukgymnasten har sagt att det är okej att ligga på fem av tio på smärtskalan vid övningarna så det är la bara att köra tänker jag 😛 

 

Ta hand om er 🙂

 

 

 

Inga kommentarer

Stängt för kommentarer