Ett Jävlar Anamma

Det här inlägget är inte en sorts tycka-synd-om-kampanj. Däremot är det en uppmärksamma-kampanj och skapa-förståelse-kampanj. Det är det enda jag och alla andra med kroniska sjukdomar vill ha – förståelse för hur vi har det. Förståelse för att det inte går att förstå och ibland bara måste accepteras. Förståelse för att vi inte är lata, utan kämpar varenda dag, förståelse för att vi vill så mycket men inte kan. Det är kanske mycket att begära, men det är verkligen det enda vi begär. Förståelse. 

 

Det här inlägget är inte en sorts tycka-synd-om-kampanj. Däremot är det en uppmärksamma-kampanj och skapa-förståelse-kampanj. Det är det enda jag och alla andra med kroniska sjukdomar vill ha – förståelse för hur vi har det. Förståelse för att det inte går att förstå och ibland bara måste accepteras. Förståelse för att vi inte är lata, utan kämpar varenda dag, förståelse för att vi vill så mycket men inte kan. Det är kanske mycket att begära, men det är verkligen det enda vi begär. Förståelse. 

 

 12 oktober (om ca en månad) är det den internationella reumatikerdagen. 

 

För ett tag sen fick jag i uppdrag att markera var jag har ont. Vilken sorglig syn. Pilarna är huggande värk och strecken är molande/ilande. Det hugger i bröstkorgen när jag pratar med vänner. Det låser sig i höften när jag går till bilen. Det molar värk i bröstryggen när jag tränar. Det strålar smärta från rygg till baksida lår när jag lagar mat. Kan ju tänka sig att detta borde få mig att bara vilja gå och lägga mig och gråta (det får det) men det får mig också att vilja packa träningsväskan, dra till gymmet och köra järnet.

 

Träning är inte en hobby i det här fallet, det är en behandling. En terapi för att hålla mig klar i huvudet och behålla kämparglöden. Träning är att få öka och behålla rörligheten. Att öka chansen för att alla de där områdena stelnar till vid en bra hållning, för det är det som kommer hända. Träning är att få fortsätta leva ett liv utan för mycket begränsningar.

Nu klarar jag visserligen inte av någon tung styrketräning för tillfället. Men jag klarar av att simma, jag klarar av att yoga och att promenera kortare promenader. Jag klarar av lättare städning hemma, att rensa kläder, att laga mat. Jag klarar av sjukgymnastik och qi gong. Träning måste inte vara att packa väskan, dra till gymmet och köra järnet. Om en inte är sugen på det förstås. Men det kan vara all sorts vardagsmotion och lågintensiv träning. Allt efter vad kroppen tillåter och förmår. All rörelse är bra rörelse och nu kör vi! 

 

Tack för att du läste. Ta hand om dig <3 

Inga kommentarer

Stängt för kommentarer