Efter 108 solhälsningar

Som jag skrev i fredags hade jag bestämt mig för att börja det nya året med 108 solhälsningar.

Så imorse efter frukost rullade jag ut yogamattan, tände ljus och satte på en spellista på spotify som hette asian zen spa music någonting, för att sätta stämningen 😛

 

Som jag skrev i fredags hade jag bestämt mig för att börja det nya året med 108 solhälsningar.

Så imorse efter frukost rullade jag ut yogamattan, tände ljus och satte på en spellista på spotify som hette asian zen spa music någonting, för att sätta stämningen 😛

 

 

 

Vid den första solhälsningen knäckte min rygg till som om den skulle gå av. Såklart. Fattades bara att fröken bechterewts skulle komma och jävlas. Men smärtan försvann ganska snabbt så jag tänkte att jag lika gärna kunde fortsätta. Efter 10 stycken var kroppen uppvärmd och jag upptäckte att jag hade klätt mig alldeles för varmt så gick och bytte tröja.

Jag alternerade mellan Serie A och B, som ni kan se här nedan är serie B något längre. Så när jag hade gjort 10 stycken enligt serie B kändes serie A väldigt kort helt plötsligt. Så, så fort jag kände att det var segt och gick långsamt gjorde jag några solhälsningar enligt serie B och sen kändes det lättare när jag bytte tillbaka. För jag ska inte ljuga, det var segt och jobbigt. Vid 30e solhälsningen tänkte jag på hur lång tid det skulle ta egentligen och på saker jag kunde gjort istället; myst i soffan, kollat netflix, pysslat hemma, ätit blåbärspaj från igår.. Jag hade redan vilat två gånger (ca 2 minuter) och hämtat ett glas vatten och kroppen kändes trött. Jag var trött. Det kommer aldrig ta slut tänkte jag.

 

 

Men vid 49, 50 hände något. All värme och rörelse gjorde att jag kände en lättnad i kroppen som jag inte är van vid. Den kändes mjuk, varm och rörlig, och inte stel. I nedåtgående hund kunde jag börja trycka ner hälarna närmare golvet. Vid 54, 55 kunde jag trycka ner hälarna helt. Jag har aldrig tidigare kunnat göra det. Mina ben var fortfarande böjda men jag kunde ha hela fotsulorna i golvet! Det är inte det som är syftet med nedåtgående hund men det kändes ändå häftigt, att jag kunde göra något som inte gått tidigare. Därefter kändes det inte lika tungt att fortsätta (plus att ha kommit halvvägs gjorde sitt med sinnestämningen).

 

Vid 70, 71, 72 kändes det häftigt att ha kommit upp i så höga siffror. Vid 86 svarade jag på ett samtal och låg raklång på rygg och passade på att vila i tre minuter medan jag pratade. Vid 98 kunde jag inte tro att det var sant. 10 kvar!

 

99, 100.

 

De sista åtta solhälsningarna gick varken smidigt eller såg snyggt ut, men jag kände mig mjuk och rörlig. Jag kände mig trött, och stark, och glad och pigg. Det kändes som jag log med hela kroppen när jag räknade 108. Tänk att jag hade gått igenom allihopa. Visst tappade jag räkningen några gånger men tror det slutade på +-0 ändå. Det hela tog ca 2 timmar och jag ångrar inte en sekund av det.

 

Nu sitter jag i soffan och känner mig trött, avslappnad och glad. Redo för 2017. Känner hur träningsvärk redan börjar leta sig fram i benen, armar, axlar, rygg och mage.

 

Mina tips om du känner för att genomföra detta är enkla:

  1. Ta på dig bekväma kläder
  2. Börja räkna.

Thats it. Ingen press och inga krav, andas. Jag hade visserligen på musik och tända ljus men det är bara bonusgrejer som egentligen inte behövs. Bry dig inte om ifall du tappar räkningen, det är bara att fortsätta ändå. Rekommenderar verkligen detta till alla som känner sig sugna på en utmaning. Det var två utmanande timmar, fysiskt och mentalt. En riktigt bra start på året!

 

Namaste 🙂

 

Källor:

Bild 1: https://www.trueryan.com/store/download-the-primary-series-chart/

Bild övriga: Privat

Inga kommentarer

Stängt för kommentarer