Tacka din kropp

För några år sen upptäckte jag yoga. Jag hade tyckt det var en tråkig träning först där det inte hände så mycket men under ett pass bara klickade det och jag fick en flow där jag kände hur andning, rörelse och tankar blev ett på något sätt.

 

För några år sen upptäckte jag yoga. Jag hade tyckt det var en tråkig träning först där det inte hände så mycket men under ett pass bara klickade det och jag fick en flow där jag kände hur andning, rörelse och tankar blev ett på något sätt.

 

I vilket fall som helst hade gymmet där jag tränade ett morgonyogapass på fredagar. Det var perfekt när jag var student och jag brukade gå dit med en kompis. Efter varje pass satte vi oss alla i lotusställning, men jag fasade alltid för vad instruktören skulle säga för det var alltid samma sak:

“Tacka din kropp. Tacka den för att vi har fått yoga idag”.

 

Jag kunde inte tacka min kropp. Visst hade jag funnit yoga och tyckte det var härligt och roligt men jag var långt ifrån att älska att utöva det med min kropp. Min kropp var stel och gjorde ont. Den kunde inte göra yogarörelserna hälften så smidigt som de andra kunde. Den låste sig och gjorde att jag fastnade på rygg och den gjorde ont, ont, ont. Jag kunde inte tacka den för att jag fick yoga för den lät mig inte yoga så som mitt huvud ville. Min hjärna förväntade sig yoga som en frisk person, inte som en person med stela leder från reumatisk sjukdom (som dessutom inte hade yogat så länge innan).

 

Det tog flera år, många yogapass, några skov och långa funderingar men till slut kom jag dit jag är idag; jag kan tacka min kropp. Tacka för att jag får gå och springa och yoga och styrketräna. Tacka för att jag kan leva ett aktivt liv. Tacka för den envisheten som utvecklats med begränsningar. Tacka för smärttåligheten. Tacka för att jag kan röra mig så pass mycket som jag kan.

Det är inte lätt att leva med begränsningar eller leva med att inte vara nöjd med sin kropp, på olika sätt. Det är inte lätt att leva med vad vi inte kan göra eller vad vi tror att vi inte kan göra. Men istället för att fokusera på det, tänk på vad du kan göra. Vad du vill och vad som kan anpassas. Utgå från de förmågor du har och bemöt dig själv där du själv befinner dig. Tacka din kropp för det den kan göra.

 


Inga kommentarer

Stängt för kommentarer