Att inte underskatta vila

 

 

Som så väldigt många andra lyssnar jag på träningspodden och har därigenom fått ett nytt favoritfyspass “almenäspokalen” som de kallar passet. Det består av 6 burpees, 10 armhävningar och 20 knäböj följt av 200 meter löpning. Detta upprepas 6 gånger utan vila (jag fuskar lite), och följs av för mig tillfälligt utmattningssyndrom och akut behov av att lägga mig ner på rygg och kippa efter luft som en fisk på land. Men trots det är det jäkligt roligt och jag är alltid supertaggad till det.

 

Förrförra veckan då jag körde passet utomhus och det var sådär härligt smutsigt och jobbigt 😀 

 

Jag skulle gjort passet i tisdags förra veckan men drabbades av den där hemska reumatiska tröttheten. Höll på att somna sittandes. Kände mig sjuk-trött, som en förkylning var på gång men så var inte läget.  Jag hade en och en halv timme innan jag skulle vara på jobbet och eftersom passet bara tar ca 20 min hade jag lätt hunnit det och duscha men jag orkade verkligen inte. Inte på det sättet att jag hade fått energi om jag bara tog mig i kragen och besegrade latmasken och kom iväg. Utan på ett jag hade brutit ner kroppen och inte klarat av resten av dagen. Så det var dags att prioritera och acceptera dagsformen igen. Bestämde mig för att strunta i det planerade fyspasset för kroppen skulle inte må bra av det just den dagen. Jag avskyr att frångå planering, och speciellt träning eftersom det är som att skippa ta medicin mot ledvärk, men det fick gå just den dagen. Funderade på om jag skulle köra lite yoga eller ta en lugn promenad istället så jag fick någon motion/träning iallafall.

Men vet ni vad jag gjorde?

Jag gick och la mig och sov. Och det var det bästa beslutet jag hade kunnat ta. Jag sov nästan i en timme och kände mig fortfarande jättetrött när jag vaknade, men jag orkade med resten av dagen och hade energi till jobb med allt vad det innebär. Och även om jag kände mig trött kände jag mig inte sjuk-trött som jag hade gjort innan. Ibland gäller det att lyssna på kroppen och bara acceptera i vilken form den är dag för dag. Min eftermiddagslur kändes i efterhand faktiskt lika viktig som träning och medicin.

 


 

 

Ta hand om er 🙂

Inga kommentarer

Stängt för kommentarer