Stillasittande dag

Igår var det en stillasittande dag med ca 7 timmars bilåkning. Lederna tycker inte om att sitta så mycket i en bil. När vi kom fram till Göteborg igen haltade jag fram och min kära dåliga höft låste sig flera gånger. 20 minuter senare strålade det ner smärta från ryggen till låret, molande värk i båda höfterna och en väldigt väldigt stel rygg. Det enda jag kunde tänka var en blandning av “det gör ont det gör ont det gör ont” och “bara andas det går över bara andas det går över”. Där emellan kom det in ett och annat “ska det verkligen vara så här?” “Resten av livet?”.

Igår var det en stillasittande dag med ca 7 timmars bilåkning. Lederna tycker inte om att sitta så mycket i en bil. När vi kom fram till Göteborg igen haltade jag fram och min kära dåliga höft låste sig flera gånger. 20 minuter senare strålade det ner smärta från ryggen till låret, molande värk i båda höfterna och en väldigt väldigt stel rygg. Det enda jag kunde tänka var en blandning av “det gör ont det gör ont det gör ont” och “bara andas det går över bara andas det går över”. Där emellan kom det in ett och annat “ska det verkligen vara så här?” “Resten av livet?”. Och jag tänker på allt jag gör för att motverka ledvärk; träning, biologiska mediciner, antiinflammatoriska mediciner, nuponpulver, omega 3 osv. Och ändå, ger den jävla bechterewtsbitchen inte med sig. Men så tänker jag att det kanske hade varit värre om jag inte gjorde allt det där. Då kanske jag inte hade kunnat ta mig upp ur sängen. Jag är så glad att jag får röra mig så mycket som jag faktiskt kan. Ett sånt privilegium det är när man tänker efter. Och så gör jag som Elizabeth Taylor och tvingar mig framåt, med en fot framför den andra. 

sites/default/files/image_540.jpeg

Inga kommentarer

Stängt för kommentarer