När träningen går riktigt dåligt

Det finns många saker som gör att man lätt tappar träningsmotivationen – vilket i sin tur gör att träningen går riktigt dåligt. Som att bli sjuk och tvingas vila. Exakt det jag råkat ut för idag. Satt med feber på kontoret och insåg att det bara är att åka hem och vila. Det känns både frustrerande och stressande. Min träning har halkat efter den senaste tiden pga. att jag haft ihärdiga förkylningar och väldigt mycket kvällsjobb. Den kombon är som gjord för att träningsmotivationen försvinner. Jag kan i alla fall bli bekväm och lat när jag inte är inne i mitt “träningsflow”.

Det finns många saker som gör att man lätt tappar träningsmotivationen – vilket i sin tur gör att träningen går riktigt dåligt. Som att bli sjuk och tvingas vila. Exakt det jag råkat ut för idag. Satt med feber på kontoret och insåg att det bara är att åka hem och vila. Det känns både frustrerande och stressande. Min träning har halkat efter den senaste tiden pga. att jag haft ihärdiga förkylningar och väldigt mycket kvällsjobb. Den kombon är som gjord för att träningsmotivationen försvinner. Jag kan i alla fall bli bekväm och lat när jag inte är inne i mitt “träningsflow”. Så, hur bryter jag det då?

I sådana här lägen brukar jag sänka kraven på mig själv. Skippa tankarna på att du ska maxa vikterna, springa extremt fort eller göra ett visst antal repetitioner eller set med ett x antal övningar. Gå bara och träna! Känn efter i kroppen och lyssna på den (jag menar inte när den säger att den hellre vill hem och lägga sig i soffan). Men ni förstår. Sänk kraven. För vad händer annars?

Man går till gymmet och känner sig dålig, klen och otränad. Inte sällan avslutas då passet med att man känner sig missnöjd. Helt i onödan. För du gick ju faktiskt och tränade. Tiden efter ett uppehåll (oavsett om de gäller pga. sjukdom eller lathet) kan man behöva en mjukstart. Jag behöver i alla fall det. För om jag sänker kraven på mig själv är det lättare att känna sig nöjd efter passet. Därefter ökar man intensiteten succésivt. För visst är det roligare att känna sig nöjd än misslyckad? 

Just nu har jag gosat ner mig i soffan. Jag kikar jobbmejl, dricker en blåbär- och jordgubbssmoothie och kollar på Kalle Zackari Wahlströms nya program “Gympaläraren”. Ett wake up call. Idrott och hälsa i skolan är inte alls var den var en gång i tiden. Barn är inaktiva, mår dåligt och riskerar att drabbas av benskörhet. Ja, ni läste rätt. Så jag håller med Kalle – något måste givetvis göras. Jag gillar Kalle. Han är trevlig, engagerad, duktig och skön. Tror jag ska försöka boka in en intervju med honom igen. Go Kalle! Juste, jag såg att han har blivit pappa igen – grattis Kalle!

sites/default/files/12325720_10154852901834848_1232467363_o.jpg

sites/default/files/12325906_10154852901779848_589632983_o.jpg

sites/default/files/12499034_10154852901879848_276358782_o.jpg

/Hanna

Inga kommentarer

Stängt för kommentarer