Positivt fokus!

Som jag skrev i tidigare inlägg (länk här) så har jag en tanke om att utmana min egen ”box” lite mer just nu. Det är läge för det eftersom livet är i balans och jag vill ha lite utmaningar. Jag vill se vad som finns utanför de gränser jag har just nu och vad som händer om jag kliver över dem. Så jag ville utmana min svårighet i att vara nybörjare.

Som jag skrev i tidigare inlägg (länk här) så har jag en tanke om att utmana min egen ”box” lite mer just nu. Det är läge för det eftersom livet är i balans och jag vill ha lite utmaningar. Jag vill se vad som finns utanför de gränser jag har just nu och vad som händer om jag kliver över dem. Så jag ville utmana min svårighet i att vara nybörjare. Nu har jag inte direkt hittat något att nybörja, men jag har ändå på sätt och vis klivit över en del av mina gränser och vågat töja på vad som känns bekvämt för mig.


I veckans träningsplanering låg två lite tuffare kvalitetspass. Ett 6 x 1000 m och ett 2 x 3 km. Kul att skriva in som planering i kalendern, men lite jobbigare att ta sig an när det väl är dags. Jag är inte ensam om att känna obehag, nervositet och nästintill skräck inför lite tuffare pass har jag förstått, men visst är det märkligt ändå att vi känner så.

Vad handlar det om? Kanske just det att vi vet att det kommer att vara obekvämt, smärtsamt och jobbigt? Just nu, när jag precis kommit tillbaka efter skada, så är jag också så osäker på vad jag räcker till att göra: ”Hur fort springer jag nu? Hur kommer det att kännas genom alla jobbiga intervaller? Tänk om jag inte orkar!!!” Men jag vet ju också att det behöver kännas lite jobbigt för att det ska ge resultat på konditionen. För just apropå att töja på gränserna; det behöver vi göra om vi ska få bästa tänkbara effekt av träningen. Ligger vi i samma bekväma zon hela tiden kommer vi inte att förbättras på samma sätt som om vi vågar utmana oss, ta i och faktiskt stå ut med att det är jobbigt och ibland obekvämt. Och ändå kände jag mig tveksam, osäker och nervös!

I ena ringhörnan: Töja på gränserna och utvecklas i träningen. I andra ringhörnan: Ha det bekämt, slippa obehag men vara kvar på samma nivå. 

För någon dag sedan såg jag denna bild (postad av @powerofspeach på Instagram).


Bara att se den bilden gjorde något med mina tankar: ”Pröva och se” blev helt plötsligt mantrat inför mina tuffare pass. ”Går det så går det – så, så klart att det går!”. Helt plötsligt blev det lättare för mig ta mig an mina tuffare pass och jag sänkte automatiskt (över)kraven på mig själv. Genom att flytta fokus till det positiva och möjliga fick jag gott om kraft till att springa bra. Jag gjorde två riktigt bra, tuffa och givande pass som jag är nöjd med – både till resultat och känsla.


Jag känner att detta är en utmaning jag ska ta med mig mer av: fokus på möjligheterna helt enkelt. Precis så vill jag ju tänka när jag ska ”nybörja” eller göra något som jag känner mig osäker på. 

 

 

 

No Comments Yet

Leave a Reply

Your email address will not be published.