När man ställer för höga krav på sig själv.
När man ställer för höga krav på sig själv.
De senaste veckorna har jag tappat lite lusten och suget till min egna träning, har heller inte haft någon inspiration till att skriva här på bloggen. Vet inte riktigt vad jag ska skriva om och har tänk att varje inlägg måste vara jätte spektakulärt och att man måste få antingen lära sig något nytt eller få inspiration till träning, eller ett recept eller liknande. Då började jag reflektera lite och fundera varför jag kände så när det gällde just bloggandet. En anledning var och är fortfarande att jag inte har jätte stor lust eller driv till min egna träning just nu. Och om jag inte har någon egen motivation till träningen, utan tränar för tillfället mest på rutin och för att jag måste. Har jag inget jätte inspirerande att skriva om, har jag tänkt, ansett och trott. För
Men så pratade jag här om dagen med min pojkväns lillasyster och frågade henne om vad hon skulle vilja läsa, veta osv. Då blev det lite som en uppenbarelse för mig, man behöver inte alltid skriva om något spektakulärt. Skriver ju på bloggen för att få ur mig det som jag går runt och tänker och funderar över, alltifrån träning, mat, stress, ångest och allmänna tankar om allt. Det är ju därför jag skriver, för att på så sätt kunna inspirerar och motivera till ett hälsosammare liv, träning men även balans i livet och att visa att bara för att man älskar träning och har det som sitt jobb, hobby och intresse kan man också trötta på det, äta onyttigt och inte ha någon energi, lust eller motivation till träningen.
Så fast man är PT, gruppträningsintruktör och älskar träning, är det inte alltid super kul med träning. Man har inte alltid lust eller viljan att gå och träna. Jag tror att min motivation och lust till både träningen och blogganent har berott lite av prestationsångest. Jag vet att jag behöver prestera på gymmet. För att få mer muskelmassa och bli större rent muskulärt behöver jag prestera och träna hårt på gymmet. Vilket har gett mig lite prestationsångest. Men trots prestationsångesten och bristen på lust går jag ändå till gymmet. Jag vet att motivationen till att bli bättre finns där inne någonstans och lusten och glädjen kommer komma tillbaka. Samt att jag mår riktgt bra efter att jag har tränat, vilket är en stor anledning till varför jag tar mig i kragen och går och tränar fast jag inte alltid är super taggad.
Som jag skrev i stycket innan ang bloggandet så har jag känt att jag måste skriva något spektakulärt varje gång jag ska skriva, medan jag egentligen borde använda denna blogg på samma sätt som jag använde min tidigare blogg, för att skriva av mig. Så jag ska sänka mina egna krav på bloggandet och skriva för att jag tycker det är roligt med inga krav eller måsten på att prestera. Ang träningen och för att få den mer lust fylld ska jag försöka lägga in mer av annan träning också, gå på lite pass, testa nya träningsformer, ta mina kollegor till hjälp och ta en PT-timme av dem, träna med pojkvännen och vänner. Försöka göra det mer intressant och även där, inga krav. Det ska vara lustfyllt och roligt att träna!
Kommer även läsa ett av mina tidiagre inlägg där jag tipsar om vad man kan göra för att öka motivationen, eller få tillbaka den. Där ett tips var gå in på instagram och leta upp motiverande texter och citat.