Ibland måste man våga släppa taget och inte planera allt i minsta detalj, för livet blir ändå inte som man tänkt sig.
Ibland måste man våga släppa taget och inte planera allt i minsta detalj, för livet blir ändå inte som man tänkt sig.
Jag är en 24 årig tjej ifrån Stockholm som studerar och är inne på min sista termin på Sport Management programmet.
Det är inte många dagar kvar till att C-uppsatsen ska vara klar och examen knackar på dörren. Jag har haft riktigt panik och ångest för att skolan snart är över. Vad ska man göra efter? Vad vill jag göra? Vad kan jag göra? Vad kan jag ens kunskapsmässigt? Många frågor och funderingar har florerat inne i huvudet. Har haft lite kris i livet, kanske även lite 25års kris. Att man borde ta tag i livet, köpa lägenhet osv. Jag är ju ändå klar med utbildningen och fyller 25 i vinter, är det på tiden att växa upp!?
Min grundtanke har alltid varit att komma tillbaka till mitt gamla jobb som friskvårdsledare som jag under studietiden varit tjänstledig ifrån, det är alltid skönt med en trygg inkomst. Men innerst inne kände jag också att det inte riktigt var det jag ville. Jag ville inte tillbaka, för skulle jag gå tillbaka hade jag inte fått göra något av det som jag är utbildad till.
Av rekommendationer fick jag komma på en intervju på Sturebadet som personlig tränare och efter ett litet pt ”prov” fick jag den goda och roliga nyheten att jag fick jobbet. Men då dök frågor upp som; Ska jag säga upp mig från min fasta trygga tjänst, för att jobba timmar? Jag hade ju tänk att köpa lägenhet, det kanske måste skjutas upp ytterligare ett tag, är det värt det? Men instinktivt sa jag JA till jobbet och veckan efter sa jag upp mig ifrån min fasta tjänst.
Vad vill jag komma med detta då? Jo, livet blir aldrig som man tänkt sig eller som man har planerat att man vill att den ska vara. Att även få denna chansen att börja blogga på Sporthälsa var något jag verkligen inte hade trott, men när chansen dök upp fanns det ingen tvivel, bara att omfamna den, vara glad, tacksam och se det som en positiv erfarenhet och utveckling.
Jag är en planerande människa som ÄLSKAR att ha kontroll på saker och ting i mitt liv. Jag tror att jag mår som bäst då, med rutiner och ramar. Men ibland måste man våga släppa taget och omfamna livet. Man vet aldrig vad som kan hända och vilka chanser man kan få om man bara vågar att släppa taget lite. Jag fick chansen att börja blogga här samt ett nytt jobb som jag vet att jag kommer trivas med så mycket bättre med än mitt föra, trotts att det inte är en fast stabil inkomst osv. Våga göra saker utanför sin comfort zone, våga skicka in det där cv:t till det där jobbet som du skulle vilja ha men inte riktigt tror att du får, vem vet det kanske slutar med att just du sitter på den stolen, enbart för att du vågade. Våga tror på dig själv, våga utmana dig själv. Jag tror att man utvecklas som människa om man utmanar sig själv och gör de där sakerna som känns lite jobba, som man får lite fjärilar i magen av och blir lite nervös över. De flesta vill utveckla sig själva och bli sina bättre versioner av sig själva, oavsett om det är inom träningen med fysiska aspekter eller personlighets mässigt med psykiska aspekter. Men för att utvecklas och bli bättre måste man våga testa. Du kan inte lära dig stå på händer om du inte försöker och utmanar dig själv. Dock finns det oftast en barriär man måste ta sig över först för att våga. Lita på dig själv! Vad är det värsta som kan hända? Du får inte jobbet, du ramlar ihop när du ska testa stå på händer, du klarar inte tentan och får skriva om. Livet går inte under, du säker istället ett nytt jobb och tar med dig de erfarenheterna du fick ifrån intervjun till nästa, du lär dig att du måste sträcka ut armarna till helt utsträckt läge för att inte ramla ihop och hjärna har lärt sig att koppla in de nervtrådarna, du får lära dig lite mer och får djupare kunskap när du pluggar till omtentan. Du blir bättre, det är aldrig fel att bli bättre. Men för att bli bättre anser jag att man måste våga. Våga släppa taget och se vad livet har att erbjuda än.
Dessa chanser har fått mig att släppa taget mer, man måste inte planera allt och ha allt planerat i livet i minsta detalj. Men vissa saker måste man definitivt planera, så som när jag ska träna mina kunder eller skriva på C-uppsatsen, viss bas planering behöver man iaf jag för att vardagen ska fungera.
Våga göra något annorlunda den här veckan. Våga att utmana dig själv, ta tag i något som du kanske har skjutit upp en längre tid, skicka det där cv:t, testa en ny gruppträningsklass eller ny övning på gymmet som du inte vågat testa förut. Vem vet vad som kan hända om du vågar?