Res dig i form

Är ”att unna sig” trams?

Unnar mig ett bad.

Jag går på Lucys kostplan sedan tre veckor tillbaka och har verkligen försökt hålla mig till hennes plan utan undantag. På min födelsedag i fredags ”unnade” jag mig lite tårta som mina vänner hade bakat och i San Sebastián för ett tag sedan åt jag pintxos.

I kostplanen ingår inte det som klassas som ”gott” eller mat som man ”unnar sig” och jag har tänkt lite på vad ”att unna sig” egentligen betyder. Med kostplanen blir det tydligt att jag ger kroppen den näringen som den faktiskt behöver för att må bra, medan jag innan kostplanen ville unna mig det som kändes bra psykiskt. Ni vet, man har haft en jobbig dag och kanske inte mår toppen, så tänker man ”nu ska jag unna mig en pizza” eller annat som godis, glass osv.

Tårta på födelsedagen för att det ju är ens födelsedag. Eller?

När jag vill unna mig något så är det inte för att min kropp behöver det, utan mitt psyke, och egentligen borde jag ju tänka att det min kropp får i sig är det som faktiskt påverkar psyket. När jag bodde på ett Ashram (yogaretreat, Nya Zeeland) sa vår guru att socker var en ”momental pleasure” och att det inte hjälper oss ett smack.

Så om bra kost bidrar till en ”sustainable pleasure” är väl det mer värt? Kanske vi istället bör unna oss ekologiskt protein och skippa godiset? Eller unna oss ett bad, en tupplur eller en promenad? En tid för oss själva?

Jag har märkt att det är en inbyggd mekanism att vilja unna sig saker och speciellt vid tillfällen där unnar-maten/snacksen står på bordet, när man har hemmamys framför tv:n, när man känner sig låg, när man blir bjuden och allmänt ”känner sig sugen på något”. Jag har nu iom kostplanen lärt mig mer om hur min hjärna funkar och också sett mönster bland vänner, familj och generellt. När andra säger att de vill unna sig något som kroppen egentligen inte behöver så måste man inte haka på och istället kan man unna sig en frukt, ett glas vatten, ett kokat ägg… mat som ger dig fysisk (hållbar) energi. Eller en aktivitet som man gillar att göra.

Dessutom sparar man pengar genom att inte köpa snacks och unnar-saker i farten. Det är så lätt hänt att vi under en stressad dag inte planerar våra matintag utan bara ”köttar på” och handlar något spontant. När jag känner av mina tendenser till att vilja unna mig något känns det nästan lite destruktivt för att jag i de situationerna ofta är ledsen och stressad. Orolig liksom. Då försöker jag ta ett steg tillbaka och tänka; ok, vad behöver jag göra nu egentligen? Sova? Äta en frukt? Dricka vatten? Möta upp en kompis och prata?

Hur ser ni på det här med att ”unna sig”? Kommentera gärna inlägget!

Kram,

Sandy

Inga kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras