Träningslivet före barn vs efter barn

Träningslivet före vs efter barn

Det är helt klart en skillnad på träningen före vs efter barn. Helt plötsligt har jag två andra som är helt beroende av mig och deras pappa. Lite mer pyssel för att träningen ska bli av helt enkelt. Jag har efter mer än 4 år som förälder fortfarande inte hittat det ultimata träningsschemat för att jag ska lyckas bibehålla den kvantitet av pass jag skulle önska vecka efter vecka, år efter år.

Träningslivet innan barn

När jag var i tidiga tonåren hatade jag att träna. Verkligen. Jag hatade att behöva röra på min kropp. När jag sedan började spela handboll ändrades detta och när jag sedan vid 16-17 års ålder började gå på gym och gruppträning så hade detta hat förvandlats till en kärlek för träningen.

Året innan jag fick barn tränade jag i princip varenda dag. Olika former av gruppträning och gym. Jag hade egentligen inget mål med träningen men jag älskade att röra på mig. När jag träffade min man tränade vi mycket ihop. Varenda kväll efter jobbet hängde vi på gymmet. När jag sedan blev gravid med en del besvär byttes allt fler träningskvällar ut mot soffmys med film och hembakat fika.

Träningslivet efter barn

Efter vi fick sonen var jag ivrig att komma igång med träningen igen. Men 12 veckor var visst det som gällde innan man ens kunde fundera på det sa barnmorskan. Efter en rätt dramatisk förlossning och allt för många lästa föräldraforum. Där mödrar klart och tydligt deklarerade hur förstörda deras kroppar blivit efter att ha fött barn var jag livrädd för allt. Rädd för att magmuskulaturen aldrig skulle repa sig. Rädd för framfall. Ja allt var superjobbigt. För att få barn var ju att få hela sin kropp förstörd, trodde jag då.

Jag gick promenader med barnvagnen ibland flera timmar om dagen. Mest för att ta död på tiden då jag gick och längtade tills klockan slog 17 och mannen skulle komma hem. För varje promenad jag gick blev jag mer och mer sugen på att faktiskt träna. 12 veckor är ju så lång tid! Tillslut hade de veckorna gått och jag kände mig fortfarande svag i kroppen. Tror jag väntade några veckor till innan jag satte igång. Sen när jag väl började komma igång med träningen igen så spenderade jag och sonen varje förmiddag på gymmet. ÄNTLIGEN! Jag började känna igen kroppen igen och halleluja va härligt det var.

Träningslivet efter 2 barn

Sen så var det dags att börja jobba igen. Inga förmiddagar på gymmet då längre. Det blev tidiga mornar med träning hemma, ibland blev det inget alls. Och när jag sedan började som instruktör på gymmet hade jag klasser 3 dagar i veckan. Då hade jag stor anledning att träna och väldigt svårt att inte komma iväg, en hel klass väntade ju på mig.

Efter att nu ha fått mitt andra barn har jag nyss kommit igång med träningen ordentligt. Senaste månaderna efter hon kom har varit lite upp och ned. Vilket inte är så konstigt. Det är en stor omställning att få barn + den påfrestningen det faktiskt är för kroppen att bära och föda fram ett barn. Till skillnad från min första förlossning var denna rena drömförlossningen. Det gick fort, inga komplikationer och jag kände mig stark. Vilket gjorde att jag inte väntade 12 veckor innan jag började träna försiktigt. Jag skrev för några dagar sedan att vi gjort premiär på gymmet.

Det är lite mer pyssel med att få till träningen när man har barn. Men det går! Även om det kommer dröja många många år innan jag har möjlighet att träna lika mycket som innan barn. Vilket egentligen inte spelar någon roll. Från att inte ha något mål med träningen till nu efter barn där jag faktiskt har ett mål. Målet med träningen är att hålla mig stark och frisk så jag orka leka med dem. Men även för att kunna finnas till för dem nu och väldigt många år framöver.

View this post on Instagram

Svettig och lyckligt. Hade tänkt springa milen men hade med mig trött bebis som vägrade somna???? Fick bli 4km och ett set tabat på skiergen????????????

A post shared by Rebecca Sundholm (@rebecca.sundholm) on Jul 26, 2018 at 1:10am PDT