Växtvärk

Pjuh! Vilken enorm växtvärk jag har! Ja, i hjärnan alltså! Ni vet väl att hjärnan växer när vi lär oss nya saker? Och när vi behöver göra saker som vi inte är vana vid. Vi tvingar helt enkelt hjärnan (och vår kropp) att ”sträcka ut sig lite extra” – anstränga sig.
Den här veckan har varit en sådan vecka för mig. Därav att jag tyvärr inte riktigt fått till några inlägg. Men nu kommer (äntligen?) förklaringen!

Delvis ny roll på jobbet. Nya förväntningar. Budgetarbete. Planering och nya utmaningar kring det mesta. Att snabbt försöka sätta sig in i nya områden. Förutom det rent arbetsmässiga så har jag nu börjat ”komma in” i vårens nya löpupplägg. Efter dryga 5 avklarade mil förra veckan – i bitande kyla, på snö och is och vinande snöstorm så var det dags för årets första intervallpass i onsdags. Och nu har jag nog äntligen börjat få kläm på den där armpendlingen jag ju fått konstaterat att ha haft uppenbar förbättringspotential med. Tänk att det krävdes en så liten justering för att förbättra löpekonomin så mycket!

På samma sätt som det känns väldigt ovant, konstlat och lite obekvämt att bege sig ut ur sin komfortzon så känns det oerhört uppfriskande och härligt när man väl gjort det.
Dagen efter det tuffa intervallpasset kände jag mig påfylld med ny energi. Som att den stundvis höjda pulsen, de snabbare stegen och ökade flåset hade tömt min kropp på all ”gammal trött luft” och fyllt på den med ny! Bara genom att ”slänga in” lite kortare stunder av högre ansträngning… Det är jobbet när man gör det – men oj så skönt och härligt när det är gjort!

Det var också den känslan som fyllde mig när jag igår kväll slog igen datorn och avslutade sista jobbsamtalet vid halv sju-snåret. En mentalt ansträngande och lite märklig arbetsvecka var till ända – men när jag vaknade imorse så hade jag samma känsla som efter intervallerna. Wow! Jag gjorde det! Jag har stretchat mig lite, lite ytterligare.

Jag känner mig redo att ta mig an dagens utmaning. En ny ”liten tävling” i strongwoman-konceptet. Momenten kommer bestå av marklyft, ok 10 m, stockpress och atlassten. Skillnaden i dagens utmaning jämfört med det förra som jag testade på i ”Stora tjejlyftet” i februari är att nu väljer man ingångsvikter själv.
Calle är på skidsemester. Jag är ”on my own”. Vilka vikter ska jag välja? Jag är totalt och mentalt oförberedd. Och jag har gett mig tusan på att inte störa honom så jag ska inte höra av mig och be om tips kring vilka vikter jag ska sikta på. Jag ska försöka lita på mig själv. Vi får se hur det går.
En sak är säker – och det är att oavsett hur det går, så kommer min hjärna att ha vuxit sig lite, lite större när dagen närmar sig sitt slut. För att inte tala om min självkänsla.

Visst är det lite så livet fungerar? Det som kan kännas lite obekvämt, nervöst och nytt – det är det som får oss att utvecklas och växa som människor. Oavsett om det handlar om att lyfta lite tyngre, springa lite snabbare eller ta sig an nya utmaningar på jobbet.

Om du vill testa en annan variant av att ”stretcha ut dig lite” – så förena nytta med nöje! Under veckans ”sortera upp och vik in all tvätt som samlat sig i en enorm hög för att jag inte haft tid eller ork att ta hand om det tidigare”-övning så tog jag tillfället i akt att sträcka ut ett par träningstights! Funkar lika bra med strumpbyxor! Och förutom att du själv får lite stretch så tänk – de blir dessutom också lite lättare och skönare att ta på sig när man låtit dem ”anstränga sig lite extra”.

Vad ska du utmana dig själv med idag? Ta en ny väg till affären än den du brukar? Testa på en ny övning på gymmet? Prova på ett nytt middagsrecept? Ha en grym lördag och glöm inte att göra saker lite annorlunda och kanske lite jobbigare än du brukar!

No Comments Yet

Leave a Reply

Your email address will not be published.