Dubbelt Så Stark! - En Stark Själ I En Stark Kropp

Vända sig utifrån och in – feedback

Det här med självinsikt alltså. Jag brukar ju inte direkt göra någon hemlighet av “hur jag är”. Och det behövs ju sällan, för jag har ju en viss förmåga att “synas, höras och ta plats” (på gott och ont) i de sammanhang jag befinner mig i.
Jag pratar med folk jag inte känner. Ler, skrattar högt och svär. Beter mig i vissas ögon ibland lite “gränslöst”. Blev ju så “glad” när någon upplyste mig om att det kallas “karisma”…

De senaste tre dagarna har jag mått rätt dåligt. Inte dåligt som i riktigt dåligt. Utan “dåligt” som i “skavande” och “gnagande”. Det började med ett samtal med en kollega, som i sin tur ledde till överdimensionerade mardrömmar. Har ju tidigare berättat om att jag lägger ganska mycket vikt vid mina drömmar – tror att vi bearbetar så enormt mycket när hjärnan får “slappna av från andra intryck”. Jag följde upp samtalet dagen därpå och berättade om min dröm och mina reflektioner kring det. Inga konstigheter. Det kändes bra.
Men, denna till synes lilla händelse startades igång en process. En process som jag inte varit inne i på tre år, sedan mars 2015, då jag genomgick en UGL (Utveckling av Grupper och Ledarskap)-utbildning.
Hursomhelst. Av nån anledning så kom även jag och Calle under gårdagens pass in på just den där UGL-utbildningen. (Inte så konstigt kanske, med tanke på att det “legat väldigt nära” ett par dagar). När jag begav mig hem från passet så kom liksom “smällen”.
Fy TUSAN! Jag började lägga ihop pusselbitarna från samtalet dagarna innan, drömmen och just det här som jag kanske lite grann “förträngt” sedan UGL’en.

Hur uppfattas jag egentligen!? Uppfattas jag så som jag vill? Uppfattas jag så som jag tror? Uppfattar folk i min närhet mig “fel”?

Det är väl förvisso i sig något som jag funderar över rätt ofta, men nu kom liksom “verktygslådan” tillbaka och dunkade mig i huvudet. SMACK! Jag är långt ifrån en osäker person (längre), men det finns något som jag avskyr mer än något annat – och det är ju att uppfattas som något/någon helt annat/annan än den jag är och vill uppfattas som. Det ger mig verkligen ont i magen. “Tänk om hen uppfattade mig sådär när jag sa/gjorde så  där..?”. Än värre när jag får förklarat för mig efteråt, kanske av tredjeperson, att man uppfattat mig på ett helt annat sätt än vad jag själv upplevde just “där och då”. Och vad som var min avsikt. Många gånger har min brist på att ta till mig feedback på ett bra sätt lagt krokben för mig. Allt för många.

Och missförstå mig inte – det här handlar inte om att jag är “osäker på mig själv” utan snarare tvärtom – att jag är så himla mån om att ingen ska tro/få för sig att jag har andra åsikter/avsikter/baktankar/dolda agendor än vad jag egentligen har (för att man av olika anledingar har upplevt andra som haft det tidigare). Ja, och här kommer ju hela mitt “bagage” in igen såklart. När man levt i en familj där man sedan barnsben ständigt upplevt att det funnits baktankar med det mesta. “Stab someone in their back”…till och med när det är ens egen förälder som visar sig kunna göra det.

Ny natt. Nya mardrömmar och enormt svårt att sova. Det här med feedback är så oerhört viktigt! Och jobbigt! Det kräver mod och att våga ta till sig, reflektera och återkoppla – utan att försvara sig men ibland kanske faktiskt kunna ursäkta eller förklara sig.
Vi är alla olika, vi pratar “olika språk”, har olika bagage. Ibland behöver man backa ett steg för att inte riskera att “ta ett steg för mycket”, kanske i en helt annan rikting än vad man hade för avsikt att göra.

Ibland behöver man också fundera över var man befinner sig i den berömda “feedback-trappan”. Flera gånger senaste dagarna har jag mantrat för mig själv “kliv upp på feedback-trappan”, “kliv upp på feedback-trappan”.
Nu väntar ett par dagar av samtal med folk i min närhet. Föränding är på gång!

Vem behöver du få lite feedback från? Våga fråga och våga reflektera för att sedan kunna förklara, förstå och kanske förändra. Det är aldrig försent att bli en bättre version av den du egentligen är och vill vara!

Nu ska jag ge mig ut på en liten löprunda såhär över lunchen. I snöstormen. Pjuh…

Inga kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras