Dubbelt Så Stark! - En Stark Själ I En Stark Kropp

Stora tjejlyftet 2

Vilken dag! Härliga återseenden men framförallt – så många enormt viktiga insikter. Om strategier, om känsla men framförallt om mig själv.

Vi tar det från början. Invägningen var ju nervös såklart. Jag klarade mig. Och de förklarade också att de ”inte brukar vara så hårda – nåt kilo hit eller dit är ju ingen fara”. Jag kände mig lite dum. Lite blåst. Vad tusan – har jag genomlidit denna vecka i onödan? Hade jag kunnat skita i det?
Hursomhelst var jag jävligt glad när det var gjort så jag kunde sätta mig och ÄTA! Hade med mig pizza, smoothies, bars, lite naturgodis och drickor. SÅ gott!

Återsåg härliga Anna och Melissa! Superkul!

Dags för start. Jag var först ut i första momentet – mitt värsta – ”Stockpress”. Hur jag än försökte så infann sig aldrig det där ”jävlaranammat” som fanns sist. Jag kände mig liksom dränerad på något sätt. Trots att jag hade tryckt i mig energi innan så kändes det som att kroppen inte mäktade att ladda upp batterierna så fort. Tekniken kändes bättre – men orken var inte vad den borde ha varit. Jag fick upp stocken 4 ggr. Kan ärligt säga att jag känner mig besviken, men egentligen inte det minsta förvånad.

Men, med detta moment avklarat kunde jag slappna av lite mer. Nästa moment var farmers walk. Här lyckades jag ”pinna på” rätt bra. Slog min förra tid med god marginal. Men det var inte bara jag som var snabbare – det var de andra också. Efter två grenar låg jag sist. Som tur var var det då dags för ett litet ”lunchbreak”. Jag vandrade ut i solen och la mig på en gräsplätt. SÅ mycket tankar. Så mycket insikter.

Väl tillbaka var det dags för ok. Även här kändes det BRA mycket bättre än sist! Och mycket bättre tid. Lyckades klättra upp en placering. En liten lättnad…

(film hittar du genom att klicka på bilden nedan,  jag är först ut i blått linne)

Sen var det ”arm over arm” – dvs dra en bil
(klicka på bilden för att se filmen)

Sista var atlasstenarna. Tyvärr, så var de även denna gång den ”sladdriga” varianten (dvs. en ”slam ball”). Måste säga att med idog övning på Sweden Barbell Club av de hårda – och betydligt tyngre – så kändes det svårt att få till ett flyt och bra teknik med dessa.

Jag klarade mig från sistaplatsen även denna gång. Men det var rätt långt ifrån någon topplacering kan jag säga! JÄVLAR vad många STARKA kvinnor det finns!
Men alla gick härifrån som VINNARE! Girl-power-känslan var fortfarande så stark att man kunde ta på den!

Lärdom från detta är att det är för jävla tufft att ”ladda upp” genom att ”ladda ner”. Jag hade förmodligen tjänat mer på att öka på i vikt eller åtminstone inte gå ner och bli starkare istället. Dessutom eftersom det ju visade sig att många av de moment vi körde i -62 kg klassen var de samma som de i -72 kg. Om det inte vore för maraton.

Den största besvikelsen och insikten för mig är nog att jag känner mig dum. Korkad. Trodde jag verkligen på allvar att detta skulle vara ett vinnande koncept!?

Men, nu har jag provat och jag inser åter att det här ju för mig är ett NÖJE! Jag gör det för att det är roligt. Det är inget jag ska satsa hela mitt liv och karriär åt. Om jag skulle vilja göra det så kommer jag behöva välja. Löpningen eller styrkan. Men det vill jag INTE! Och då behöver man inte vara bäst. Man behöver bara tävla mot sig själv.

Men oavsett så behöver man ge sig själv lite förutsättningar. Jag är förvånad att jag ändå lyckades prestera så pass bra trots ett antal kilon färre och med denna veckas matkamp. Så vill jag inte leva. Jag vill vara stark och glad och pigg!

 

Man behöver helt klart äta utifrån hur mycket man tränar och framförallt vad man tränar. Kroppen behöver energi för att prestera på max. Jag har åter visat att jag klarar av att gå ner i vikt om jag måste. Det är bevisligen ganska lätt. Men jag har också lärt mig hur jävligt man mår och att prestationen blir därefter. Jag älskar min träning. Förlåt kroppen och tack för att du ändå fixar allt!

Till nästa gång kör vi ett annat upplägg du och jag kroppen! Vi fortsätter hänga på ”Sweden Barbell Club” och träna tungt med Calle. Och framförallt – så ska vi ÄTA!

Idag ska jag springa. 29 km. Vi får se hur det går…

Inga kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras