Dubbelt Så Stark! - En Stark Själ I En Stark Kropp

Nerver av stål?

Känslan är tillbaka. Varje gång densamma. Nervositeten. Tävlingsnerver, pirret i magen, ”myror i brallan” eller vad du nu vill kalla det .Jag har tappat räkningen på hur många lopp jag sprungit (låter ju som att jag hållit på hela livet…men icke). Men om vi räknar med i snitt 4 per år så blir det ju ungefär 20 stycken vid det här laget. Känslan inför loppen är alltid densamma.

Vad ska man äta? När ska man äta? Vad händer om jag inte kan sova? Vad gör jag om jag missar starten? Hur fort ska jag springa? Hur blir vädret? Vad ska jag ha på mig? Tänk om jag får skavsår. Om jag blir akut kissnödig. Tänk om jag glömmer nummerlappen- och ännu värre säkerhetsnålarna. Jag kanske tappar dem!? ALLA de här frågorna och orosmolnen har jag varje gång inför ett lopp.

Ja, det mesta har hänt minst någon gång. Jag har missat starten helt på 3 lopp – fått springa ikapp hela klungan. Jag har fått stanna och kissa – första och hittills enda gången på ett lopp förra året på Stockholm Maraton. Jag har fått skavsår, tappat tånaglar, varit för varmt klädd, för kallt klädd, tappat busskortet så att jag inte kunde ta mig hem efter loppet, glömt saker hemma och säkerligen en massa andra saker som jag nu förträngt.

Imorgon är det dags för Premiärmilen. Jag har sprungit loppet 4 gånger tidigare. Det är det, för mig, första loppet på varje löpsäsong. Loppet där jag ”kollar formen”. Förra året var första gången som loppet dessutom som det enda millopp var seedinglopp inför Stockholm maraton. Jag lyckades seeda ”upp mig” till en högre startgrupp. Det kommer jag inte göra i år. Med all styrketräning och dessutom med betydlig lägre löpmängd i kroppen sedan i somras så blir det ingen rekordtid. Och det känns om möjligt av den anledningen ännu mer nervöst. Och, inte så att du ska tro att jag inte kommer ge järnet för det imorgon – men jag behöver springa bra mycket snabbare än sist för att lyckas komma i en än bättre startgrupp på årets maraton så det här blir verkligen ett lopp för att ”känna på formen”.

Alla lopp är olika, men känslan är inför dem är densamma. Just av den anledningen brukar jag gå igenom min ”checklista” inför loppen. För att jag vet att man aldrig kan vara nog förberedd. Vill du också få lite tips vad som kan vara bra att tänka på inför ett lopp? Kolla in mina tips i det tidigare inlägget: LADDA FÖR EN MARA’!

Inför loppet imorgon, när vädret är lite ”sisådär” så kan det vara bra att fundera över överdragskläder att ha både innan start och efter målgång. Ofta kan man lämna in sina saker i en ”väskinlämning”. Jag brukar numer ta med de fulaste gamla kläder jag har (dvs. som jag är beredd att bli av med) och en sopsäck (som är guld att kunna dra över sig om det börjar regna innan start ex.). Kläderna har jag i en plastpåse som jag sedan knyter fast i ett träd eller lyktstolpe så nära startfållan jag kan. Men det ska alltså vara grejer som man inte blir alltför ledsen över om de skulle råka ”försvinna”.

Sen. När man väl är där. När man står vid starten, sekunderna innan startskottet går, då vet man – att nu kan man inte göra sig mer förberedd. För då, då är det bara att springa! Och i samma ögonblick som benen börjar rulla – då släpper nervositeten och övergår i ett grymt, härligt brus i hela kroppen av endorfiner, adrenalin och en himla massa ”jävlar anamma”. Den känslan är värd ALLT!

Lycka till om du ska springa Premiärmilen imorgon eller något annat lopp i närtid! Nu börjar löpsäsongen på riktigt!

Inga kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras