Kom i form med monster!

Klockan är 6.34. Det är söndagmorgon. Panik! Upp ur sängen på med det fulaste men också absolut smidigaste plagget i garderoben – ”OnePiece”. Barfota ner i de skor som råkar stå framme. Sonen enbart iförd kalsonger hoppar snabbt ner i overallen – utan att tjafsa (händer ju typ ALDRIG en vanlig morgon). Jag drar på mig en mössa. Nån måtta får det lov att vara på pinsamheterna. Vi springer ner för trappan, ut och framåt! Vi ska fånga en Pokémon! En ny, som vi inte har – den dök upp ett par kvarter bort och nu är det bråttom innan den försvinner!

Klockan är 6.34. Det är söndagmorgon. Panik! Upp ur sängen på med det fulaste men också absolut smidigaste plagget i garderoben – ”OnePiece”. Barfota ner i de skor som råkar stå framme. Sonen enbart iförd kalsonger hoppar snabbt ner i overallen – utan att tjafsa (händer ju typ ALDRIG en vanlig morgon). Jag drar på mig en mössa. Nån måtta får det lov att vara på pinsamheterna. Vi springer ner för trappan, ut och framåt! Vi ska fånga en Pokémon! En ny, som vi inte har – den dök upp ett par kvarter bort och nu är det bråttom innan den försvinner!

Det var förra sommaren som hypen kom. Vuxna, barn, gamla, hipsters, rockare, ”kostymnissar” – ALLA – började rusa runt och leta Pokémons! Och i fredags fick spelet en liten ”nyrelease” i form av en stor uppsättning ”nya” Pokémons. Himla lägligt, lagom till att tillräckligt många spelare världen över kanske börjat fånga de flesta. TACK!
Alltså, säga vad man vill om att skärmtiden för våra barn och unga (och även alla oss andra) ökar – men jag måste ändå medge att det här med Pokémon är en riktgt fyndig idé som jag gärna supportar! Det är ett fantastiskt dragplåster för oss alla att komma ut, och dessutom med fina, finurliga funktioner som att man kan ”kläcka Pokémon-ägg” genom att gå antingen 2, 5 eller 10 km. Ju längre sträcka desto större chans att få en lite bättre eller ovanligare Pokémon.
Det är verkligen skattjakt, gemenskap och rörelse förenade i digital version.

Och så många extra kilometrar vi gått och utan minsta lilla ”klagomål” från sonen. Fötterna som alltid annars brukar bli ”trötta” efter bara några steg. Men inte med Pokémon!
Så, har ni inte upptäckt spelet än så kan jag varmt rekommendera det! Spela det själv – med er farmor, era barn eller vännerna. Tävla mot varandra och gör helgerna till ”Pokémon-jakter” till nya platser. Gå på ”safari” och sightseeing! Gå ut! Ursäkterna blir aldrig bättre för att springa ut på stan i onepiece klockan 6.30 en söndagmorgon. Och, ja – den bästa motionen är verkligen den som blir av!


No Comments Yet

Leave a Reply

Your email address will not be published.