Dubbelt Så Stark! - En Stark Själ I En Stark Kropp

Jag behöver mer stock!!!

Ja, alltså inte ”stock” utan stock! Faaan vad svårt det är! Jag som ändå tycker att jag är hyfsat stark. Men att pressa stock är inte min starka sida. Med två veckor kvar till ”Stora tjejlyftet 2” och 50 dagar kvar till Stockholm maraton börjat jag bli nervös. Jag behöver mer stake. Mer stock!

Idag var det dags igen! Armarna som precis nästan börjat se normala ut efter förra helgens ”Atlasstensrace” kom snart tillbaka i ”rätt mode”. Glad i hågen klev jag in på Sweden Barbell club laddad till länderna inför dagens pass! Idag var vi tre. Tobias (ett härligt återseende från Actic Elite Vasastan), hans flickvän Sandra och sen jag. Och givetvis Joel och Kalle! Jippie!

Efter den numer välkända uppvärmningen (drag med 58-kg släde och kast med ”liten boll” (35 kg slam ball) skulle vi köra 20 lyft med atlassten. Takterna och tekniken satt i! Tjohoo! Jag kom ihåg hur man skulle göra! På sista lyftet testade jag ”ekvatorgreppet” och knäppte händerna runt klotet. Det var svårt. Men till slut kom klotet upp på platån. Sen var det dags för dagens ”efterlängtade hatmoment”. Stockpress. 35 kg stock. Jag är så sjukt medveten om att detta är ett av mina absolut svagaste moment. Jag är SÅ dålig på stockpress. Och just därför så vet jag att jag MÅSTE öva på det. Joel coachade, peppade och jag fick verkligen med mig bra tips. Men satan vad jag suger på stockpress. Efter 19 lyft så gav jag upp. Packade ihop för att bege mig hemåt. Men Joel övertalade mig att vila en stund och sen försöka på till det 20:e ”lyckade” lyftet. Då var vi på 10 minuter övertid. Och. Jag gjorde det. 20 lyft senare så kände jag mig nöjd. Taggad. Arg. Glad. Förbannad. Och så JÄVLA sugen på att köra stockpress igen. FAN – jag ger mig inte förrän den där 35 kg stocken flyger upp!

Återigen. Mycket teknik… Jag är stark i benen. Och ryggen. Jag behöver öva mer på att få med mig armarna i ”sista fasen”. I pressen. Tajming. Men på nåt vis är jag rädd för den där stocken. Att få den i huvudet. Att slå den i hakan. Slå ut tänderna med den. Ramla baklänges. Helt enkelt att inte lyckas få upp den! Nåväl. Det här är så himla roligt så jag övar gärna mer! Det här är, tillsammans med löpningen, den fantastiska träningen med Calle det absolut roligaste jag gjort! Så HIMLA opretentiöst och KUL! Blåmärken, valkar, bulor och Gud vet allt! Jag kommer inte ge mig förrän jag är den första kvinnan i Sverige som biceps curlar de där 78 Kg hantlarna! (Fattar du? En hantel väger 78 kg!). Det ska jag fixa! Typ. Så det så! 🙂


Men, imorgon är det löpintervaller i kuperad terräng som gäller så då blir det benen som får jobba istället. Imorgon blir det ombytta roller! Över sten – och över stock ska jag! 😉

2 kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras