Dubbelt Så Stark! - En Stark Själ I En Stark Kropp

Det är inte målet som räknas

Det här med lopp alltså. Skräckblandad förtjusning. Fy sjutton. Idag var det dags för årets första lopp. Mitt 5:e Premiärmilen.

Missar att hoppa av vid Slussen som planerat. Byter T-bana vid Gamla stan. Vid T-centralen funderar jag över varför det står så många i löparkläder på perrongen som inte kliver på tåget. Hmmmm. Slänger mig av och konstaterar att det var ju en jäkla tur – för jag satt ju på tåget mot Ropsten = FEL.

Framme vid Universitetet var det svinkallt. Så många ”hurtbullar” (som i vanliga fall säkerligen raskt skulle skutta uppför en trappa) som står stilla i en rulltrappa för att spara på varje uns av mjölksyra och energi.

SÅ glad att jag läst mina egna tips kring hur man förbereder sig. Bylsade på mig allt jag hade med mig innan jag gav mig iväg mot startområdet. Huttrade runt och försökte hålla värmen. Hann se när Calle startade och sen var det dags. Snabbt av med överdragen, knöt den polska attacheväskan (a.k.a. plastpåse) runt en kvist och sen kvickt ner i startfållan för att få värmen från ”massan”. För dig som aldrig stått i en startfålla så med hundratals andra spända löpare så kan jag tipsa om att det är varmt. Här bryr man sig inte det minsta om #metoo eller nåt annat – här står man bokstavligt talat och trycker mot någon annans röv oavsett om det är en man eller kvinna. Ingen bryr sig. Så är det bara. Din rumpa är framför mig – jag vill inte frysa. Take it or leave it!

Det här loppet var lite som att förlora oskulden igen. Hur skulle det kännas? Det första ”riktiga” loppet sedan Stockholm Maraton i juni förra året. Jag sprang ju Bellmanstafetten i augusti också med jobbet, 5 km, men det räknas liksom inte alls.
Hur sjutton ska jag göra? Nu har jag ju lärt mig hur jag ska hålla armarna. Men vilket tempo ska jag hålla? Vilken pulszon? Fram med höften.
Poff – där gick startskottet.
Det känns stabilt. Väldigt stabilt. Vid 5km känns det förvånansvärt bra. Vid 7 pushar jag på lite extra. Vid 7,5 km sprang jag om ”rumpan” jag siktat på hela sträckan. (Ja, det funkar liksom så  – man tar sikte på en rumpa/rygg/brallor som man märker håller snäppet högre tempo än man själv de första kilometrarna och som man (= jag) ger sig sjutton på att springa om senare i loppet) ). Då var segern redan klar! ”Blåbrallan” blev omsprungen och nu kunde jag med förnyad självsäkerhet pinna på! I uppförsbacken vid exakt 8 km är det många som går uppför. Jag ska TUSAN inte gå – har ALDRIG hänt förutom på Lidingöloppet 30 km i den beryktade Aborrbacken.
Jag stretar mig upp och snart är det vara 1 km kvar. Då laddar jag järnet (i allafall är det så det känns). Spurtar på målrakan och kommer i mål på 51.15. Det är nästan 2 minuter sämre än förra året. Men – vet du -det kändes som en sån sjuhelvetes seger! Nästan den bästa på evigheter! Den bästa sedan min sub 4 tim på maraton förra året. Varför? Jo, för att den här gången kände jag mig så oerhört trygg med att jag är på rätt väg. Ett par kilo tyngre. Två ”Strong Woman”-tävlingar och nya PB’n i marklyft och allt annat (typ) senare. Och med ett löpträningsupplägg som känns stabilt för att fixa sub 3.50 på maraton i år.

På det här loppet var det inte målet som räknades (för dig som inte vet så är det den slogan som man använder i Stockhom Maraton – ”Det är målet som räknas”). För mig var det idag istället – ”Det är känslan som räknas”. Och känslan idag var bra! Efter styrketräningssatsningar och ”snigelfartslöppass” så trodde jag inte att jag hade 5.07 min/km tempo i kroppen nu i mars. Idag. Men det hade jag. Och det kändes så BRA!

Den viktiga lärdomen detta lopp gav mig, mitt 5:e Premiärmilen; att känslan är så enormt mycket viktigare än vad man tror. Känslan. Det är den som gör att man vill fortsätta – att man inte vill ge upp. Och jag lovar – det är den som gör att man vill fortsätta springa! Tiden, det är en bisak i sammanhanget. Känslan är allt!

Har du aldrig sprungit ett lopp så är mitt bästa tips att anmäla dig till ett! Finns inget bättre sätt att hålla löpmotivationen på topp!

Inga kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras