Personlig Träning

Om stress, utbrändhet, och träningens viktiga roll.

Det här med stress. Ångest. Prestation. Utbrändhet.

Fan alltså. Inom loppet av ett par månader har tre (!!) kvinnor i min närhet blivit sjukskrivna för utmattningsdepression. Utmattning, ångest och depression är de främsta orsakerna till sjukskrivning i Sverige, hur kan det vara så? Hur kan det vara normen att vi utsätts för så mycket stress och press att bägaren rinner över och allt blir en enda röra?

Jag är ingen expert på stresshantering. Själv försöker jag att aktivt arbeta på att sänka kraven på mig själv, förbättra min acceptans, planera in återhämtning och skilja på jobb och privatliv så gott det går.

Vad jag däremot har mer kunskap om, är träning i relation till stress. Det är tydligt bevisat att träning, både styrka och kondition, är ett av de bästa sätten att motverka och behandla stress. Faktum är att träning kan ha minst lika stor effekt som psykofarmaka och terapi tillsammans.

Enligt min erfarenhet stämmer det mycket väl; samtliga av de tre kvinnorna jag nämnt ovan minskade sin träning rejält, eller slutade helt att träna en period innan de mötte väggen. Träningen bortprioriterades till förmån för jobb och andra åtaganden, och det tog inte lång tid innan gränsen var överskriden. Och om jag går tillbaka mig själv, så är jag övertygad om att det faktum att jag aldrig ruckat på min egen träning bidragit till att jag kunnat ta mig helskinnad igenom extremt stressiga perioder.

Givetvis är träning inte det enda som har betydelse för huruvida man drabbas av utmattning eller inte, och det viktigaste är att minska och lära sig hantera sin stress. Men jag tänker att vi inte alltid kan påverka det som stressar oss, men vi kan påverka vår träning så att den hjälper oss att klara av stressen.

Just nu hjälper jag två av kvinnorna att komma igång med träningen igen, och att träna efter/i en utmattning är något helt annat än att träna en frisk person. Vi jobbar mycket med att lära kroppen och huvudet att samarbeta, bygga upp en stabil grund och låta träningen kännas trygg och fri från ångest.

Så, detta inlägg skulle kunna fortsätta i oändlighet eftersom det finns så mycket att säga, men jag tänker att vi avrundar här. Min uppmaning är mest: prioritera inte bort din egen träning, ju stressigare tillvaron är desto viktigare är det att prioritera dig själv och vad du behöver för att må bra. En stark kropp är bättre på att hantera stress; den lugnar helt enkelt ner bägaren, så att den slipper rinna över.

Ta hand om dig <3

 

2 kommentarer
  1. Hej! Ja. Detta är skrämmande hur vårat samhälle utvecklats som. Och att många av oss blir utbrända på våra jobb. Just nu vet jag en person i min närhet som bränt ut sig. 🙁 Der är en fantastiskt. Underbar.och hjälpsam person som vill alla väl och sa ja till allting och hjälpte alla andraVpr chef krävde mera och ner av henne. men själv fick hon ingen hjälp. Man måste lära sig säga nej. Till vissa uppgifter men om du kan nte hinner med ditt eget jobb först. Nu om inte jag själv ska hamna där Måste nu tänka om. Jag och min uppgift först. Sedan hjälpa andra om jag hinner. De få kalla mig egoist. Men vad ska jag göra…. DETTA för min egen hälsas skyll och sänka stress. Går jag och tränar på gym på min fritid på lediga dagar. På kvällarna efter jobbet orkar ingen ringblomma middag och soffan. Allafall på vintermånaderna. Mvh marita. Göteborg

    1. Helt rätt! I dagens samhälle förväntas vi prestera mer och mer och mer, det tar aldrig slut… Precis som du skriver så blir det en ohållbar situation. Att först ta hand om sig själv är en så viktig förutsättning för att hålla i längden och må bra.
      Ta hand om dig, kramar!

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras