Att träna under graviditet

I går gick jag in i vecka 38. Barnet är i princip färdigbakat nu och jag känner mig ungefär lika smidig som Jabba the Hutt. Men jag har varken foglossning eller ryggont. Och även om tröttheten ofta är överväldigande numera, klarar jag fortfarande av att riva av ett par gympass i veckan.

I går gick jag in i vecka 38. Barnet är i princip färdigbakat nu och jag känner mig ungefär lika smidig som Jabba the Hutt. Men jag har varken foglossning eller ryggont. Och även om tröttheten ofta är överväldigande numera, klarar jag fortfarande av att riva av ett par gympass i veckan.

Jag är väldigt tacksam över att jag fortfarande kan träna. Men innan jag skriver vidare om mina träningsvanor som gravid, vill jag vara lite övertydlig kring ett par saker. Människor är olika, precis som graviditeter. Bara för att jag orkar och vill gymträna i vecka 38 innebär det inte att det är för alla. Det sista jag vill är att träningshetsa andra preggos (eller icke-gravida för den delen).

En del tycker att träning är ungefär lika kul som att slicka på asfalt – och avstår därför hellre – oavsett de är gravida eller inte. Andra älskar det, men kan inte på grund av kroppsliga åkommor under graviditeten. Sedan finns det dem som både kan och vill. Oavsett vilken kategori en tillhör, så borde ju allt vara ok.

Men det finns många som får skit för att de inte tränar under graviditeten. Andra blir påtvingade moralkakor för ATT de tränar (ja, jag talar ur egen erfarenhet). Det är damn if you do, damn if you don’t. Det är svårt att göra rätt som gravid. Din kropp och graviditet blir till någon slags allmän egendom som kompulsiva hobbytyckare anser sig ha rätt att uttrycka sig om. Detta trots att det borde vara upp till en själv och vad en mår bäst av.

För mig, som älskar att träna, har det varit viktigt att fortsätta röra på mig. Jag har knappt haft några fysiska krämpor under graviditeten och har därför också kunnat. Jag har läst på, använt sunt förnuft, lyssnat på min kropp och på min barnmorska och anpassat träningen utefter det.  Jag har också fått trappa ned successivt.  

Enklast för mig har det varit att träna på egen hand, eftersom jag då har kunnat köra på den intensitet som bäst passat mina egna förutsättningar. Jag fick exempelvis ganska tidigt lägga roller derby-skatesen (som jag som nyfrälst nybörjare precis hade köpt) på hyllan eftersom sporten innehåller massa fart- och kontaktmoment, och jag inte kunde garantera att jag inte skulle gå all in och/eller falla/tacklas (en tävlingsskalle är en tävlingsskalle är en tävlingsskalle). Av samma skäl blev det tidigt svårt att träna boxning tillsammans med andra.

Löpning kändes bra fram till vecka 19, slagträning på säck till runt tredje trimestern, spinning till vecka 35. Och under hela tiden har jag utan problem kunnat kombinera styrketräning med kortare konditionsträning på crosstrainern, så det är det jag har gjort mest.

Men det är, som sagt, det som har funkat för just mig. Även om det finns allmänna råd (som dock spretar en del, beroende på vilken expert du frågar) kring träning under graviditet, så finns det ingen universalmall som passar för alla.

Bild från vecka 27, när jag fortfarande slog på säck ibland.

Inga kommentarer

Stängt för kommentarer