Trail på riktigt

I morse skulle min ena syster och jag springa en kort runda. Jag kände redan efter några meter att benen var mer stumma än vad jag trodde efter halvmaran. Så vi tänkte nog en 3 km runda. Vi hade lite koll på hur vi skulle springa, men en bit av rundan visste vi inte hur underlaget var – då blev det trail på riktigt! Tät snårig skog, kärr, stenrösen, myrstackar, ormbunkar höga upp till midjan, mycket lösa pinnar, galet mycket flugor och myggor, blåbärsris…

Jag var på väg att ge upp. Vi hade ingen täckning på mobilerna. Syrran trailar en del och var mer positiv. Vi var verkligen mitt ute i nowhere. Skogen blev lite glesare och vi kunde ta några löpsteg igen. Då känner jag helt plötsligt att något händer med höger fot. En pinne har gått rakt genom skon och in under hålfoten. Sån galen tur att den inte gick rakt in i foten!!! Ett stort hål i skon och en trasig strumpa, men tack å lov så klarade sig foten med endast en skråma i hålfoten.

Rundan blev 9 km (!!), men vi har en minnesvärd runda att komma ihåg. //Vickan

Skelettdelar låg i skogen.