Änglar…finns?

Idag har varit en sådan där dag då man önskar att man bara kunnat ligga kvar i sängen ni vet. Sonen hostig och astmatisk för andra dagen, dottern vaknade mitt i natten med inflammation som hette duga i tån och jag hade en himlans massa saker inbokat och en rätt tjokad arbetsdag egentligen. Givetvis kommer barnen _först_, punkt!

Idag har varit en sådan där dag då man önskar att man bara kunnat ligga kvar i sängen ni vet. Sonen hostig och astmatisk för andra dagen, dottern vaknade mitt i natten med inflammation som hette duga i tån och jag hade en himlans massa saker inbokat och en rätt tjokad arbetsdag egentligen. Givetvis kommer barnen _först_, punkt! Det blev till att boka om ett möte, boka tid på vårdcentralen för tån, plita ihop uppgifterna i dagens inbokade kontrakt vid frukostbordet, iväg på fotografering av en lägenhet, hämta upp haltande dotter vid skolan, till vårdcentralen, tillbakaleverans av dotter till skolan, via Ica hem för att leverera lättlagad lunch till sonen, iväg för att skriva avtal, via apoteket på vägen hem för att upptäcka att sonens utlovade recept på astmamedicin ej blivit utskrivet, tillbaka till vårdcentral för att få info om att vi måste komma på nytt besök för att få medicin (de kunde väl ha ringt, så jag slapp åka till apoteket i onödan?), boka tid, hem och sitta bredvid son i soffan och skriva objektsbeskrivning, tillbaka till vårdcentral varv tre och sedan apotek varv två. Puuuuuust! Nej, det är liksom inte slut där. Jobb kvar att göra och AAAAH inga rena T-shirts till sonen, som känner sig pigg och ska till skolan i morgon – med medhavd matsäck. Så nu är tvättmaskinen igång och ska väl hängas någon gång strax innan midnatt – förmodligen i samma veva som pannkakorna till utflykten är klara. Jag kan säga att gråten har suttit som en klump i halsen vid ett par tillfällen under kvällen, men vad hjälper det? Bit ihop och kör! I morgon blir säkert en bättre dag och med detta vill jag bara säga att kaos regerar hos mig ibland, som hos alla andra. Jag vet att jag inte är ensam och framför allt så smög sig en liten ängel in mitt i detta kaos för att återställa min sedan länge halvt isärplockade utebelysningsarmatur – och leverera dessa underbara röda rosor! Ja, änglar finns! Hur fantastiskt är det inte att det finns någon som hör paniken i rösten, uppburen av gråten i halsen och bara kliver in och vänder upp och ner på eländet? 

sites/default/files/FullSizeRender (62).jpg

Så, det ska faktiskt sägas att det har varit en otroligt varm och härlig sommardag. Solen har bländat min bleka hy vid de små korta stunder som jag satt klövarna utanför bilen och på det levererades kärlek till min dörr! Så när pannkakorna är gräddade och tvätten hängd, ska jag lägga mitt blonda hårsvall på kudden och somna med ett leende för att komma upp och iväg till gymmet i morgon bitti!

Sov gott vänner!

Inga kommentarer

Stängt för kommentarer