Sömn står överst på prioriteringslistan! (Om Jenny som häxan surtant)

De senaste två veckorna har jag inte lyckats frigöra tillräckligt med tid för så pass mycket träning som jag vill få till. Som jag har skrivit om tidigare får jag en liten överdos av irritation i kroppen om jag inte tränar. Detta gäller även sömn. Får jag inte tillräckligt så förvandlas jag till ett multimonster som bemöter motgångar med något slags atombombsliknande agerande.

De senaste två veckorna har jag inte lyckats frigöra tillräckligt med tid för så pass mycket träning som jag vill få till. Som jag har skrivit om tidigare får jag en liten överdos av irritation i kroppen om jag inte tränar. Detta gäller även sömn. Får jag inte tillräckligt så förvandlas jag till ett multimonster som bemöter motgångar med något slags atombombsliknande agerande.

Denna vecka fick ett morgonpass stryka på foten för att sömnskulden var för stor. Saker har ju sina prioriteringsordningar här i livet och det finns flera tillfällen då jag väljer bort en timmes extra sömn för att gå och träna, men har jag samlat ihop till sömnskuld finns ingen som helst vinning av att träna och så var fallet i onsdags. 

Varningssignalerna för min del är när jag somnar sittandes. Alla som känner mig väl kan intyga att powernaps är min specialitet. Jag är _expert_ på att få till en liten tupplur när jag behöver det – oavsett vad som pågår omkring mig. Jag och Skalman har verkligen något gemensamt här. Han är mer noga med att äta på bestämda tider än vad jag är, men när sömnen vill komma till då har jag inte mycket att sätta emot. Jag vet inte hur många gånger jag har sovit i bilen på parkeringen utanför Coop eller utanför gymmet, jag kan somna vid middagsbordet (dock efter själva måltiden), vid skrivbordet, på buss/tunnelbana/tåg, ja höjdpunkten var väl när jag sov på Andys lekland. Detta ungefär två minuter efter att jag skrivit på Facebook “Barnens paradis, föräldrarnas mardröm – ljudnivån är på topp”. Givetvis var det med skämtsam ton, då även jag kan tycka att det är roligt att åka rutschkana med barnen, men så här kan det också sluta…

sites/default/files/FullSizeRender (57).jpg

Som synes så är sömn något som jag blir tvungen att sätta väldigt högt på min prioriteringslista. Samtidigt så har jag även fått erfara att om jag tränar så tillgodogör jag mig sömnen oerhört mycket bättre. Alltså är det ena beroende av det andra och beroende på situationen så kan det ibland vara lämpligt att prioritera bort sömn för träning, men även tvärtom.

Idag körde jag ett marklyft-pass, efter flera veckors uppehåll från just den övningen. Har skrivit tidigare om att jag känt av ett ligament mellan två ryggkotor och därför tagit beslutet att låta det “läka” helt. Har nu inte känt av detta på en till två veckor och vågade mig därför på marklyften igen. Började lite försiktigt med något lägre vikt och ökade sedan på. Det kändes otroligt bra och jag var förvånad över att jag kände mig så väldigt stark i en övning som jag inte gjort på 3-4 veckor. Tyvärr känner jag av ligamentet nu ikväll, men hoppas på att det lägger sig. Vågar inte riktig köra på hårt med ben-, rumpa- och ryggövningar med tanke på vårruset på måndag. Vill inte ha träningsvärk när jag ska springa! Det blir dock desto hårdare för bröst/armar/axlar i helgen. Ha en skön helg! 
Inga kommentarer

Stängt för kommentarer